Máret Elle

Hihi

2012-03-02T17:48:00.000+01:00

Ser att jag igår skrivit att jag fixat spotify. Men jag menar givetvis skype. :-) Så kan det bli ibland... när man inte alla hästar i stallet har...

Máret

Holy macarony

2012-03-02T17:44:00.000+01:00

Att jag inte har upptäckt skype förut. Det är många som har tjatat på mig att jag ska skaffa mig skype, men jag har inte idats, har inte trott att det var något för mig, men tjiii där fick jag. Pratade nyss ett videosamtal med min syrra och mina syskonbarn som bor i Norge. Helt gratis. Plus att jag kunde se dom, och dom kunde se mig. Det var ju hur kul som helst. :-) Men jag tror inte så många bryr sig om skype längre, för mina kontakter är typ offline hela tiden. Skype har ju funnits ett tag, så det är väl omodernt nu. Typiskt, nu när jag har insett det fina med det... :-)

Nu är det helg och jag väntar hem min andra hälft som har varit och jobbat i vanlig ordning. Håller på och ska fixa middag. Idag blir det kyckling. Man kan ju inte hålla på och äta kött från frysen hela tiden. Må ju ha lite variation ibland. :-)

Blir nog lugna puckar i helgen. Och det är jag mer än nöjd med.

Máret Elle

Slask och fika på stan

2012-03-01T17:14:00.000+01:00

Kan konstatera att det rinner en flod utanför mitt hus. Ja, massa vatten som rinner på vägarna. Slask och elände. :-) Men vad är väl det om man har stövlar på sig? Men det hade ju inte jag... Funderade på att köpa ett par på stan idag. Ni vet såna där moderna, med låg skaft... stadsstövlar. Men jag hejdade mig, men kanske måste ha ett par såna snart om det ska vara så här fram till sommaren... Var och fikade med Sofia på stan o kikade runt lite. Nu är jag hemma och väntar på en som ska komma o kika på en grej som jag säljer. Får se då om den blir såld. :-)

Förresten har jag fixat spotify. Jag är ju inte som alla andra, en aning efter när det gäller sånt. Men jag har nu upptäckt det fina med att kunna ringa till andra via spotify. Blir kul det här!

Detta får bli ett kort inlägg då min eventuella kund snart dyker upp. :-)

Máret Elle

1:a mars och plusgrader

2012-03-01T08:53:00.000+01:00

Oj oj, va tiden rullar iväg.

Redan mars. Våren är snart här. Det märks. Har varit plusgrader i flera dagar. Till och med regnat. Det är slask på vägarna. Inte trevligt. Men det positiva är att det faktiskt snart är vår. Underbart! Längtar efter en härlig tur till fjälls med finaste. Plus att det är skönt när vi går mot ljusare tider.

Nu ska jag dricka en kopp morgonkaffe. Sen har jag en del att fixa och trixa med.

Máret

Suck...

2012-02-29T14:45:00.000+01:00

Känner mig en aning irriterad på storsamhället. Man blir bara less vissa dagar. Idag är en sån dag.

Tänk om man bara kunde isolera sig från omvärlden. Guuu va skönt det hade varit.

Máret Elle

Svårt att beskriva

2012-02-28T01:33:00.001+01:00

Saknaden.

Det är så här på natten (när man är ensam) som saknaden gör sig påmind. Den där saknaden som tar plats i hela rummet, i hela kroppen, i hela hjärtat... Fel tidpunkt för den att komma och knacka på dörren... Men det är ju svårt att hålla tillbaka sina känslor när de plötsligt sköljer över en liksom en våg på ett stormigt hav.

Máret Elle

Soliga dagar...

2012-02-26T09:38:00.000+01:00

... igår... och verkar bli ännu en fin vacker dag här i Jämtland idag.

Igår var jag och Aanta en tur till Bydalsfjällen och åkte slalom. Tar cirka en timme att åka dit med bil härifrån.

Det var en konstig känsla att åka utför med skidor igen. Var väl några år sen sist nu... :-) Lite av en Stig-Helmer dag med andra ord. Är inte alls något proffs på det där men kul var det i allafall och det är väl viktigast?! Aanta, han är ju riktigt grym på slalom, så tror inte det var så äventyrligt för honom att åka med mig... men jag lät honom ta ett par åk ensam i slutet så han fick leka av sig lite... ;-)

Det var roligt igår. Dock blåste det lite väl mycket... så var ingen dag man gärna satt still och njöt av solen. Plus att man var sådär lagomt snygg med snoret rinnande under näsan... :-) Men det var skönt att få göra något annat... och få en massa frisk luft!

Nu ska jag ut och gå en söndagspromenad på Storsjön, på isen. Det är strålande vackert väder! Man får verkligen vårkänslor i hela kroppen. Längtar tills det blir lite mer värme och man börjar få lite fin färg på kinderna!

Máret Elle

Underbara fredag

2012-02-24T16:16:00.000+01:00

Ja, en sån underbar dag!

Och vad annat kan man än att dansa och sjunga med till denna underbara låt?

Nossa Nossa! Betyder "Wow, wow"... :-)

Máret Elle

Hej hallå

2012-02-24T16:08:00.000+01:00

Hej Planet Earth,

Hade du velat vara Jorden om du fick välja? Eller hade du hellre velat vara något annat? Hade du hellre varit Mars eller Jupiter? Pluto? Solen? Eller bara en enkel stjärna på himlen? Om du inte hade varit Jorden hade du inte haft alla dessa underbara människor som skapar massa kärlek och vänskap... och heller inte allt elände, krig och missunnsamhet som finns på denna planet. Du gör det bra, moder Jord, som orkar med allt. Men en dag tar väl ditt tålamod också slut...

Máret Elle

Goodmorning my sweet little sunshine!

2012-02-17T08:21:00.000+01:00

och en stor varm kram till alla mina vänner!

Uppe med tuppen. Det är vad jag är idag. Felicia for till jobbet innan 7 och jag tänkte att jag kan väl kliva upp jag med och göra någon nytta. Det känns lite segt men det känns alltid segt i början innan man vaknar till. Ingen mening att lägga sig och somna om i allafall, även om det allt bra är mysigt under täcket...

Fredag redan. Veckan har, precis som alla andra veckor, gått alldeles för fort. Åker hem idag. Wihooo! :-)

Nu ska jag äta norsk frukost! Blir väl brödskiver av nå slag och kanske lite makrill till. :-)

Máret Elle

Blodpannkakor och snygga karlar

2012-02-16T17:15:00.000+01:00

Igår eftermiddag for jag och Felicia till Grong en sväng. Det ligger cirka 3 mil härifrån. Mycket trevligt var det, även om köpcentret som vi skulle på hade börjat stänga. Men vi hann oss en snartur på G-sport. Jisses, säger jag bara... Mycket fint som fanns där. Och det var rea. Men jag köpte typ inget särskilt. Eller jo, en fin och funktionell Craft-tröja till Aanta (tyckte han behövde en fin överraskning och vad är väl bättre än funktionella kläder till en renskötare?) och så blev det två par handskar (till mig och aanta) som var nedsatta till bra pris (alltid bra att ha handskar). Jag fattar inte, Norge har alltid bra rea på sportkläder... Snygga kläder dessutom. Inte som i Sverige, där det som reas ut endast är grejer som någon knappt vill ha... Heja Norge och G-sport, säger jag bara! Och så fanns det en skitsnygg Bergans dunjacka som var nedsatt till halva priset. Var lite sugen på den, men nix jag hejdade mig. Jag har blivit otroligt snål på sistone. I allafall mot mig själv... Tycker typ inte att det är lönt att lägga pengar på något. Men det var en rolig upplevelse att åka till Grong i allafall, med eller utan dunjacka hem... :-)

Det roliga var att vi såg en snygg kille. Wihooo! (Ja, det finns åtminstone en här i trakten). :-) Haha. Jag och Felicia kunde konstatera att det var längesen vi hade varit så fnittriga när vi sett en kille. Det var som att vara 14 år igen... Trevlig och rolig var han också (kanske för att han var norsk????). Han gick direkt hem hos oss båda. Gud va löjliga vi kände oss efteråt. Han märkte säkert att vi tyckte att han var snygg så fnittriga och fjantiga som vi blev. :-) Och snygg var han också! Hihi. Det är lov att titta. ;-) Meeeen shit. Längesen man blev sådär fjantig av att se en snygg och trevlig kille. Ja, han hade väl något speciellt antar jag. Ni vet... den där speciella looken och utstrålningen. En kille med glittrande ögon, fint leende och gott självförtroende. Det är sexigt det! Här snackar vi om en kille som vågar ta för sig lite. Vågar visa framfötterna och har lite jävlar-anamma i sig och som vågar att sticka ut bland alla andra i mängden. Vågar visa vem han är och vad han vill. Men som samtidigt är ödmjuk och trevlig och framförallt godhjärtad. Det är dock långtifrån alla killar som kan balansera dessa egenskaper på rätt sätt...

Minns när man var ung (typ tio år sen) och man såg någon med den där speciella utstrålningen. Woooaw, tänkte man när killen kom in i rummet och alla sametjejer vände sig om efter honom. Minns... minns när just den killen som hade DET kom fram till en själv och frågade om man ville dansa med honom... eller när Han stod länge och pratade med just dig. Hojja, dessa samekillar som är så charmiga att man nästan svimmar. Och vad generad och blyg man blev när Han kom i din närhet. Och lycklig i hela kroppen. Bara för att Han gav dig hela sin uppmärksamhet. Och alla andra tjejerna, dom satt i hörnet, glodde och var svartsjuka. Sura. Blängde på dig. För att den här killen valde att komma fram till just dig. Hihi. Det var ju som ganska roligt det egentligen...

Jaaaa, känslan är svår att beskriva. Men ni som har varit med om det fattar vad jag menar. Well well... man får leva på minnena... När man var nykär, när livet lekte och allt var problemfritt. Hehe. :-) Det var ju på sätt och vis också en jobbig tid, den där tiden då man börjar dejta någon. Det här med att lära känna en ny människa är inte lätt alla gånger. Och sen klura ut om man ens passar ihop. Och om man har något gemensamt överhuvudtaget, men framför allt ska det ju funka i vardagen också... när allt det roliga tar slut (för livet är inte roligt och på topp jämt och ständigt). Det ska ju funka på alla plan. Inte bara den första tiden när man ligger och drömmer i sin säng och skriver mysiga sms till varandra och fantiserar om ett spännande liv ihop. Det är inte så enkelt, det här med relationer, förälskelse och kärleken. Och det är väl så... att även om det känns för stunden som att man vill leva med den personen i hela sitt liv så är det inte sagt att det blir så. Det går inte att vara förutseende med livet... Det är mycket som kan hända på vägen. Människor förändras också med tiden. Man kanske inser att man inte alls vill leva tillsammans. Eller så inser man att det inte finns någon annan än just den här personen. Att den här personen är ditt allt. Va fantastiskt i så fall!

Jaaa... Jag skulle kunna skriva om en massa romantisk svammel i flera timmar. Men riktigt så dramatisk ska jag inte bli den här gången... :-)

Över till blodpannkakorna istället!

Igår blev jag bjuden på mycket goda blodpannkakor av bäste Felicia. Hon får helt klart 5 av 5 toast! Och några extra husmorspoäng på listan för gårdagens middag. Måste ju ta och göra lite reklam för henne här på bloggen. ;-)

Jag har det bra här i Snåsa och förkylningen börjar ge sig, skönt! Åker hem imorgon eftermiddag. Har haft en trevlig vecka här. Varit till Saemien Sijte (sörsamisk museum och kultursenter) idag och kollat på en fotoutställning. Fina bilder var det!

Och en svart stor katt har jag också sett. Apropå ingenting. Undrar vad min Aanta skulle säga om jag tog med mig den hem... :-) Hade nog inte varit så populärt. Men jag tyckte i allafall att den var söt!

Wasabi ;-)

Wasabi mot förkylning

2012-02-15T10:06:00.000+01:00

Ett bra tips när man är förkyld är att äta lite wasabi tillsammans med ingefära. Man blir genast mycket friskare. Eller det känns i allafall som att man blir det för wasabin öppnar verkligen upp alla luftgångar. Testade igår och idag känner jag mig mycket bättre. :)

Sitter fortfarande här i Snåsa. TVn har gått sönder så nu finns det verkligen inte mycket man kan göra. Det är tur det för jag har en massa jobb jag måste uträtta via datorn. Men det gäller ju också att ha diciplin och inte hamna framför facebook och bloggen. ;)

Dom här bilderna tog jag genom fönstret alldeles nyss. Så så här ser det ut där jag befinner mig nu. :)

Det har kommit mycket snö.

Nu ska jag ta och fixa dom här grejerna jag har att göra. Kanske skriver mer senare. Om jag is. Det är så trist att skriva när ingen kommenterar. You see. Ingen ved i kaminen, ingen eld... ;)

Máret Elle

I will always love you

2012-02-14T20:50:00.001+01:00

... Eller hur var det nu?

Den här låten passar ju fint idag, en sån här dag som Alla hjärtans dag. Och som en hyllning till denna fantastiska sångerska som natten mot söndag gick vidare till en annan plats, bortom denna värld.

RIP Whitney Houston!

If I should stay,
I would only be in your way.
So I'll go, but I know
I'll think of you ev'ry step of the way. And I will always love you.
I will always love you.
You, my darling you. Hmm.

Bittersweet memories
that is all I'm taking with me.
So, goodbye. Please, don't cry.
We both know I'm not what you, you need.

And I will always love you.
I will always love you.

I hope life treats you kind
And I hope you have all you've dreamed of.
And I wish to you, joy and happiness.
But above all this, I wish you love.

And I will always love you.

Ord som betyder så mycket.

Och det här med att älska någon.
Det är stort.

Máret Elle

Stockholm, hälsoresa till Snåsa, Alla hjärtans dag, Dunderkurer och sena middagar

2012-02-14T18:06:00.003+01:00

Tisdag, 14 februari. Alla hjärtans dag idag. Ingen kan väl ha missat det?!

Kärlekens dag!

Men först lite uppdatering...

I helgen var jag i Stockholm en sväng och hälsade på en vän. Det var trevligt. ;-)

Det vart inte så många bilder för vi var alldeles för upptagna med att gå på stan o kika runt i affärer. Men en mumsig fika blev det och då kom jag i allafall i håg kameran...

Söndag morgon åkte jag tillbaka med tåget. Så nångång mitt på dagen var jag tillbaka hemma på Frösön. På kvällen fick vi besök av Felicia. Vi såg film och åt glass i stora lass. Vi gjorde marängsviss och ni vet ju hur det brukar sluta... man gör alltid för mycket, mer än man orkar äta. Efter 2-3 skålar glass känner man sig som man gör. :-)

En trevlig helg med andra ord!!!

Måndag morgon skulle Felicia åka tillbaka. Vi satt och åt frukost och jag hade kokat kaffe när hon då får för sig att hon minsann ska övertala mig att åka med till Snåsa, i Norge, vart hon jobbar om veckorna. Jag hade inte alls tänkt åka men hon lyckades få med mig ändå... Så nu sitter jag här i Snåsa av alla ställen. Har ju som aldrig varit här förut. Och kommer nog heller aldrig mer åka hit igen, om det inte finns riktigt goda skäl för det. :-) Jaja, det är ju trevligt att hälsa på sina vänner. Man måste gå en stig ofta, annars växer den igen. Så är det med vänskap också. Man kan inte bara förvänta sig att alla andra ska komma till en själv. Ibland måste man gå till andra också för att vänskapen ska hållas vid liv.

Och som Felicia sa till mig: "Se det som en hälsoresa... att åka till Snåsa". Och det är det definitivt, för här finns inte mycket man kan göra som är särskilt ansträngande. Dessutom kan man gå skönt klädd, i sina träningskläder om man vill, för här finns ändå inga snyggingar eller modepoliser att bry sig om. :-)

Men någon träning blir det dock inte på mig. Jag är helt sluuuut, typ kaputt. Håller på o bli förkyld. :( Det känns som så. I halsen, i ögonen och jaa, i hela kroppen. Men än så länge kämpar jag emot förkylningen. Kör på med rejäla dunderkurer för att inte bli sjuk och sängliggande.

Det här är knepet mot förkylning och torra händer...

Fet handkräm från The Bodyshop, ingefära, Repsils och citron + te + mycket skratt tillsammans med Felicia.

Det borde räcka ganska långt, tycker jag!

Igår fyllde förresten min syrra år. Stort Grattis till Dig! <3

Och idag är det Alla hjärtans dag än en gång. En puttenuttans dag med gelehjärtan, choklad, röda rosor och en söt nalle med en liten lapp "I love you 4-ever"....?

Nääää, inte riktigt. Men jag och Felicia har i allafall firat denna dag på bästa sätt innan hon gick på jobbet. Vi började med en god frukost och sen for vi och drack kaffe med chokladkaka+cheesecake på ett café här i bygden. Det var mysigt! Ikväll blir det middag när hon kommer hem. Saknas dock manligt sällskap. Men vi har konstaterat att det inte finns någon större risk för att någon beundrare ska hitta hit till Snåsa för att uppvakta oss så här på Kärlekens dag. Chansen för det är inte stor, nej... :-) Men det hade varit trevligt! *hint hint* ;-)

Nä nu orkar jag inte skriva mer för just nu. Ska ta och vila en stund och sen fixa med lite pappersgrejer som jag ska skicka in och sen blir det att fixa Alla hjärtans dag-middag ikväll. Blir sena middagar här i Snåsa. Igår åt vi typ vid tio på kvällen och samma blir väl ikväll då Felicia jobbar till 22. :-) Jag tror jag ska vänta till nu ikväll också innan jag lagar mat. Mycket roligare att äta tillsammans med någon. Får väl pimpla i mig lite citron-och ingefärste och knapra på mina Repsils för att dämpa hungerskänslorna så länge och friskna till lite... :-)

Máret Elle

Packar väskan

2012-02-09T13:57:00.000+01:00

Reser iväg imorgon... Blir lovely att komma bort från stan för en stund!
Typiskt att man har tusen saker att göra innan man ska åka. Eller egentligen är det saker som jag har kommit på nu att jag har att göra. Ser att jag har en massa jag borde ta tag i innan jag åker.

Varför kan man aldrig vara vettig nog och göra bort sådant när man ingenting har att göra? Har ju haft så mycket tid tidigare i veckan. Hm. Kanske är bra att åka iväg så här ibland så att man faktiskt får saker och ting gjort nångång...?! :-)

Men å andra sidan så är det väl kanske inte akut med vissa saker just nu. Om det har varit så i flera dagar, veckor och månader, och ja till och med år, så kan det nog vänta några dagar till...

Máret Elle

Váimmustan lea biegga

2012-02-09T09:36:00.000+01:00

Oainnat, dieva duohken oainnat dan ođđa dievazii... ja duoddar duohken gávnnat vel ođđa duoddariid... - Áillohaš (Nils-Aslak Valkeapää)

Jo, så är det!

Máret Elle

Lite uppdatering :-)

2012-02-08T19:11:00.001+01:00

Har fått stränga order av min syrra om att uppdatera bloggen lite. :-)

Dessutom tycker hon att jag skriver alldeles för lite om min vardag och så vill hon att jag ska lägga ut fler bilder. Så detta inlägg kommer handla om vad jag har gjort de senaste dagarna. Tyvärr har jag inte haft med mig kameran när jag varit ut så det blir inga dagsfärska bilder... kanske nästa gång. :-)

Jaa, vad har jag gjort? Alltså, jag har fullt upp med allt och inget. I måndags var det sámi álbmotbeaivi, dvs. samefolkets dag eller den samiska nationaldagen. Jag firade den med att lyssna på en massa jojk och tänka på mitt folk. Jag har ju blivit modern och har sen i fredags en modern mobiltelefon och till och med spotify. :-) Ja, det var väl på tiden att man bytte bort den där telefonen som jag skaffade i Indien. Eller rättare sagt, jag fick telefonen i present. Gulligt! Jaa, annars hade det väl dröjt ett bra tag till innan jag skaffade en ny telefon för jag är inte så brydd om såna där nymoderniteter. Bara man kan ringa och skicka sms har jag varit nöjd. :-) Men har nu insett att det faktiskt är lite roligt med en modern telefon som man kan lyssna musik med. Och finns ju massa samisk musik och jojk på spotify så det är ju extra roligt! :-) Plus att man kan skicka meddelanden via messenger till folk och kika på facebook lite nu och då. Fantastiskt! ;-)

På kvällen (fortfarande måndag) umgicks jag med två kompisar. En tjej och en kille. Det var mycket trevligt. Vi var till universitetet och såg "bio". Det var en film som heter Colombiana. Den var riktigt riktigt spännande från början till slut. Så rekommenderar verkligen er att se den filmen. Efteråt gick vi på Sibylla och drack kaffe. :-) Haha, det var ganska roligt. Mycket härligt svammel blev det med dom. :-)

Igår, tisdag, gjorde jag lite pappersjobb och sånt där tråkigt men som tyvärr måste göras. Sen blev det lite städning här hemma och efter det var jag en sväng på stan och fikade med Sofia på Pause. Det var mysigt. Sen var det bara att kila hem och laga middag till två renskötare som var hungriga efter en lång arbetsdag ute i skogen. :-)

Idag har jag mest varit trött. Hade så många planer för dagen men det blev bara pannkaka av alltihopa. Fy sjutton vad dagarna går fort! Jaja, jag fick mig i allafall en lång promenad i dagsljuset så helt till spillo gick väl inte dagen. Sen har jag städat åter igen, för dom här två renskötarna som bor hos mig nu drar in så förbaskat mycket skräp från skogen. Så man är som en hemmafru nu, man städar och städar. Lagar mat. Plockar undan. Diskar. Städar lite till. Och så vidare... och så vidare... :-)

Nu är det redan kväll och jag håller på och väntar hem mina två renskötare. Har lagat mat till dom så allt är färdigt nu när dom kommer vilken minut som helst. Ja, jag måste vara den perfekta hemmafrun. ;-) Jag ska gå och sätta kläder i tvättmaskin snart. Sen ska jag diska undan lite. Få se då om man har så mycket mer inspiration till något annat ikväll. Tveksamt. :-) Sen kommer det besök ikväll, så det blir väl att vara social om inte annat... :-)

Nä, nu kommer dom snart och jag måste gå och kolla potatisen.

Förresten funderar jag på att åka till Stockholm i helgen och hälsa på en kompis. Får se om jag får en billig resa dit. Tradera är bra. Ska lägga in bud ikväll. Förra veckan fick jag en tågresa för 36 kronor men tyvärr fick jag lite förhinder så kunde inte åka. Får se om det blir en resa nu till helgen istället. Hade varit roligt! :-)

Eftersom jag inte har nå roliga bilder kan jag ju i allafall bjuda på lite musik som jag lyssnar på just nu och jaaa, hela dagarna. En härlig låt som fastnat i mitt huvud är den här. Finns på spotify. ;-)

Máret Elle

Stora och små betydelsefulla händelser

2012-02-05T22:27:00.006+01:00

Äntligen riktig vinter med riktig kyla! Äh, inte här också, tänker ni kanske nu...(?) Ja, man blir smått less på all snack om denna kyla. På facebook skriver alla om den... -20, - 23, - 25,7, -29,5, - 33... osv. Dag efter dag. Hojja, hur orkar man? Ja, jag är oxå less så jag ska inte skriva om det mer än att jaaaa, det har varit kallt och är fortfarande kallt och det är VINTER så vad mer kan man vänta sig än att det faktiskt kan bli riktigt kallt? Man överlever liksom. Herreguud. Det är ju bara o dra på sig mer kläder, hur svårt kan det vara? Det hade varit annat om det plötsligt blev +25 grader. Det hade ju liksom inte varit lika väntat... Men nu skriver alla om den där kylan precis som att dom aldrig upplevt sådan kyla på vintern förut. Jaja, någon ska ju prata om den också... Och det kan ju faktiskt finnas någon som inte har varit med om sådan kyla förut så jag ska inte vara så kaxig. :-))

Tog mig en prommis idag, det var sååå skönt. Gick över isen på Storsjön. Vilken befrielsekänsla det var, att komma bort från alla gator och vägar. Jag ville bara lägga mig där på isen och rulla runt i snön, men jag gjorde inte det, för jag hade inget sällskap och av nån anledning tänker man ju vad folk ska tänka om man nu skulle lägga sig där på isen, ensam och i kylan... Det skulle kanske se lite knasigt ut? Jag tror det. Men jag knäppte lite bilder. Dom vart inte så bra, men dom duger för att visa hur det såg ut här i Östersund idag. :-) Japp, vi har vinter vi också. Och KYLA. ;-)

Vet ni... Idag har jag mest lett hela dagen... Alltså. Jag har lärt känna lite nya människor i den här staden, och man blir bara så glad av nytt folk. Det är liksom kul att utvidga sitt nätverk lite. Och några av dom här som jag fått kontakt med på sistone får mig verkligen att dra på smilbanden. :-) Hur härligt är inte det?! Det är alltså inte bara kul, men också nyttigt... för själ och hjärta!

Jaaaa, jag börjar trivas i Östersund (det trodde jag aldrig att jag skulle säga). Och det känns riktigt bra med det mesta. Men jag längtar fortfarande ut i världen. Jobbigt det där. Att slitas mellan dessa två poler. Finns det något mittemellan? Finns det en sådan framtid? Eller måste man välja? Just nu väljer jag den enkla vägen där jag helt enkelt förlitar mig på ödet. Det som sker, det sker och är menat att ske. Ganska dumt egentligen. För ingenting kommer ju i handen om man inte gör något åt saken själv. Ingen dukar upp ditt frukostbord gratis, så att säga. Inte mitt i allafall... Det är bara en själv som kan förverkliga sina drömmar... göra något åt saken. Försöka se livet "from the bright side" och därefter jobba bitvis för att uppnå sina mål och drömmar (Om man har några??? Men de flesta har väl det?).

Jag tror att det mesta är möjligt. Varför skulle det inte vara det??? Jag tror att om man går ett trappsteg i taget så kommer man till slut fram dit man vill. Sen kanske man inte siktar att komma lika högt upp som alla andra men är ändå lika nöjd för det, och det är väl viktigast (?). Alla behöver inte bestiga Mount Everest för att känna sig tillfredställda med livet.

Som jag sagt tidigare, det är oftast dom små sakerna som gör livet. I väntan på dom stora händelserna. Och vad är dom "stora händelserna"? Det är ju olika från människa till människa. Och inget är varken rätt eller fel. För det är bara du som bestämmer vad en stor och en liten händelse är. För en del kan en stor händelse vara att komma ut en timme om dagen, få andas frisk luft... medan det för många andra är så självklart att vi knappt orkar gå ut för att andas frisk luft. Så det är ju olika vad man anser vara en stor händelse. För mig är det nog att skaffa barn och sånt som att gifta sig, mm. Ni vet. Nu har jag ju en utbildning. Men inte vet jag om det var en så stor händelse. Men det där med att skaffa barn är ju stort. Tycker i allafall jag. Det är ju typ enormt. Inget man gör bara så där utan eftertanke, känns det som... Att skapa ett liv, en familj... En Laila Máret Elle junior. Ibland får man ju en sån där riktig babylängtan. Haha. Min familj skrattar nog nu om de läser det här, för de vet att jag inte är en sån där typisk barnmänniska som skriker av glädje i närheten av små babysar och jollrar och pratar babyspråk i närheten av ungar. Men jooo. Ibland får jag en sån där längtan. Dom är ju rätt så gosiga ibland, dom där små bebisarna. Jaa, hoppas att man blir mamma en dag. Och mormor, farmor... osv. Just nu är jag rätt nöjd med att vara stolt moster och risteadni (gudmor) till flera små underbara hjärtan (som börjar bli stora!).

Nu spårar det här ur igen... :-)

Äh. Nu orkar jag inte skriva mer. Det jag egentligen skulle skriva har gått ur mig. :-)Varför blir det alltid så? Man har alltid så mycket i tankarna... Sen när man väl sätter sig ner här blir det aldrig det man hade tänkt skriva från början. :S

Snurrigt... det är vad det är. Men det är väl så när man börjar närma sig 30 (?). Huuuff.

Ja just ja! Glömde berätta att jag blev bjuden på fika idag... Fick besök av en fin vän idag på eftermiddagen som överraskade med lite goda bullar. Det var trevligt. Alltid lika roligt med dessa vardagsöverraskningar! Ni vet, dom här som man bara får sådär plötsligt. Behöver inte vara stora överraskningar, men de kan vara lika betydelsefulla för det... Glad blir man av omtanken och besök av vänner!

Jag passade på att rensa på prylar och gav bort en gammal men snygg lampa + lite kläder till henne. Vad ska man med en massa saker som ändå bara ligger i garderoben och tar plats eller på hyllan och dammar? Nä, bättre att ge bort dom till någon som får sann glädje utav grejerna. Livet är mer än att sitta och hålla på sina materiella saker. Ibland får jag såna där ryck. Senast idag tänkte jag att jag skulle sälja bort allt i lägenheten och ta mig själv till en söderhavsö. Frågan är om jag skulle bli lyckligare? Med rätt människa(or) kan man nog bo vart som helst. Vilken tur att jag har rätt människor i mitt liv då. Då behöver jag ju inte sälja bort allt och flytta till en söderhavsö. Men jag ger gärna bort en lampa och lite kläder till dom som behöver det bättre och som har större glädje för dom än vad jag själv har.

Máret Elle

Hjärtat stannade en sekund

2012-02-02T20:47:00.000+01:00

"Marit... andas, andas." (Ulrika)

Fick typ andnöd på stan idag. Inte för att hälsan inte är bra, men jag vet inte vad som hände. Jag har aldrig upplevt något liknande. Det var som om hjärtat stannade en sekund. Helt galet!

Vi var på väg ner på ett fik när det hände. Fick stanna upp och ta luft. Det kändes riktigt skumt. Känslan. Jag vet orsaken, men det vill jag inte dela med mig här på bloggen. Men när man får ett sånt där hjärtstopp, det är då man börjar fundera. Hela världen snurrade liksom till. Knepigt. Men som sagt, det var inte på grund av hälsan... men en annan sak... som tydligen påverkade hälsan. Ja, knepigt var det!

Men apropå hälsa... Usch, vad jobbigt det måste vara att veta att ens organ ger upp och att om man inte får typ ett nytt hjärta så dör man. Det är ju liksom inte bara att gå på H&M och köpa ett nytt hjärta precis. Då känns i-landsproblem, som att bussen inte kommer i tid, som ett riktigt skitproblem i jämförelse. Jag menar, det går ju faktiskt att hoppa på en annan buss eller stå kvar och vänta... I värsta fall kan man gå. Man har ju faktiskt som tur är två ben som i princip kan ta en hur långt man vill utan större problem...

Men det är också sånt man tar för givet, alltså armar och ben, hjärna och hjärta, osv. Finns många där ute som inte hade viljat annat än att springa på gröna ängar en fin sommardag, hoppa och dansa med sina kompisar, eller leka i snön, göra snöänglar och kasta snöbollar. Livet kan ju vara bra härligt om man ser dom små sakerna och vilka möjligheter man faktiskt har, här och nu.

27.11.2011 Östersund

15.04.2011 Indien

Máret Elle

I´m bulletproof

2012-02-01T19:34:00.001+01:00

you shoot me down,

but I won't fall

I am titanium

Gillar denna låt. Tänk att David Guetta plötsligt blev så bra. Gillar dom flesta låtar som han är med i nuförtiden... Man vill bara hoppa hoppa hoppa, dansa dansa dansa... Alltså ganska bra att lyssna på David Guetta om man vill gå ner i vikt (?).

Máret Elle

Gnälliga människor och Världen med stort V

2012-02-01T15:28:00.000+01:00

Tänk, för ett år sen då var jag i Indien. Åh, vad jag längtar tillbaka!

Eller jag vill ha sol och värme, en sandstrand, underbara människor, göra roliga saker, se nya platser, bekanta mig med andra kulturer, osv. Jag bara längtar såååå efter sand mellan tårna.

Men jag skulle vilja göra andra saker också. Kanske jobba som volontär någonstans. Det där med sand mellan tårna är väl inte så viktigt egentligen. Men något meningsfullt att göra. För någon.

Här hemma är folk så otacksamma och giriga. Dom tänker bara på att torka sina egna rumpor, ja... då är dom nöjda... eller? Nä, inte ens då är folk nöjda. Folk gnäller så mycket nu för tiden. Eller har dom alltid gnällt? Jag vet inte vilket. Men jag tycker folk är så blinda för det dom faktiskt har. Det är alltid något som fattas för att deras liv ska vara komplett. Är det inte ditten så är det datten.

Det värsta är att så är man ju själv också. Men jag jobbar på det hela tiden. För jag vill inte vara en sån typ. Jag vill inte gnälla när jag vet att det finns människor runt om i världen som har det så himla mycket sämre än en själv. Jag jobbar med mig själv nästan varje dag för att inte bli en snål och prylfixerad människa som är slav under konsumtionsamhället, som bidrar till orättvisa i andra delar av världen och miljöförstöring. Världen förändras inte på en dag, utan det är dom små stegen dit som skapar förändring. Det är där vi som individer faktiskt kan göra nytta och börja tänka på hur vi lever våra liv och hur det påverkar resten av världen.

Men jag vet. Det är en jobbig kamp med tanke på allt som pumpas ut i affärerna, allt fint som finns och som man vill ha. Plus att människor nästan konkurrerar med varandra om att ständigt äga mer fancy saker än någon annan, för att på något vis visa sin överlägsenhet (?), att man är bättre eller det faktum att man faktiskt har råd att köpa grejer, att visa att man inte är fattig. Ja, man köper sin "image", visar att man är någon...

Jag har börjat tänka så här: bara för att saker och ting är fint behöver man faktiskt inte äga det. För alla dessa grejer tar man ju ändå inte med sig i graven. Vad är det för mening med att äga en massa saker? Jag vill hellre uppleva saker. Göra saker. Skapa minnen med familj och vänner. Träffa nya människor.

Jag längtar också efter att få komma ut i världen och göra nytta. Men hur?

Dom här bilderna togs för exakt ett år sedan, den 1:a februari 2011 när jag och swindia-gruppen besökte en "rural- village" (landsbygden). Intressant var det! Jag skulle vilja åka ut i världen igen och göra nytta för dem som verkligen behöver det. För man utvecklas som människa och det ger tillbaka så mycket energi och ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det, men man känner sig så värdefull och det faktum att man faktiskt kan vara med och bidra till en bättre värld ger något som man inte kan köpa med pengar. Man blir bara hel som människa. Att kunna hjälpa någon till ett bättre liv och möjligheter, det ligger mig varmt om hjärtat.

Man kan kanske inte rädda hela världen men om alla är med att lägga ihop pusselbitarna så kanske en dag vi närmar oss ett resultat. Så om någon har en bra idé eller vill följa med mig och göra något där ute i världen, hör av dig! Kanske arbeta med gatubarn, utsatta kvinnor, barnhem, mm. Ett projekt? Jag är på!

Får fundera lite mer på den saken. Kanske hinner åka på semester först. Maybe baby blir det Mexico. Fick ett förslag idag av en kompis. Fast först måste jag ha ett jobb och tjäna ihop lite pengar. Det var ju det också. ;-)

Máret Elle

Dagens

2012-01-31T20:17:00.003+01:00

citat som var lite roligt men ändå inte.

Jag frågar A om jag ska ha kvar bilden på mig i mitt CV. Först säger A: "Jo, men det kan vara bra."

Jag frågar sedan A om jag ser "för ung" ut på bilden, dvs. om jag ser barnslig ut. A tittar ett tag på bilden och säger sedan: "Du ser ut som en invandrare. Det kanske är därför du inte har fått något jobb än."

Och sedan läser han högt upp mitt namn på CV:et. "Marit Marakatt. Hmmm. Marakatt. Det låter utländskt..."

Ja, vad ska man säga. För det första är jag jäkligt snygg (skämt å sido). ;-) För det andra är jag jäkligt stolt över min etnicitet, att jag är same. Jag har inga problem med att jag ser utländsk ut. Om det är någon chef som har problem med människor från andra kulturer och andra länder så vill jag ändå inte arbeta på ett sådant ställe och ha en sådan chef.

Dessutom tycker jag faktiskt att en del utlänningar är mycket snyggare. Mycket roligare och intressantare också. Hur kul är det liksom med potatisbullar och lingonsylt?

Visst, det funkar med potatisbullar och lingonsylt. Men det är roligt och intressant med andra kulturer också. Tycker i allafall jag!

Máret Elle

Minns du

2012-01-31T13:30:00.005+01:00

vad vi pratade om sista gången vi träffades?

Glöm det vi pratade om på telefon. Jag vill att du ska minnas den senaste gången vi var på samma plats, i samma rum. När mina ögon mötte dina... Innan vi tog farväl av varandra.

Minns du orden?
Minns du tystnaden där emellan med bara blickar som talade?
Minns du känslan?

Just det ögonblicket i livet delar du och jag för alltid med varandra och ingen kan någonsin ta den stunden ifrån oss.

Máret Elle

2012-01-31T01:43:00.001+01:00

Máret Elle

Fixar och trixar

2012-01-31T00:43:00.003+01:00

med bloggen.

Kände att det var dags att fräscha upp bloggen lite. Pimpa upp den med härliga färger. Jag blev så less på det svarta och enformiga. Sen är jag väl också lite less på det här med att blogga, så vissa dagar vill jag bara lägga ner bloggen. Jag har ju egentligen inte ens nåt att skriva om, känns det som. Hur kul är det liksom att läsa bloggen om lilla mig? :-)) Jag är ju bara en pytte pytte liten del i den stora världen. Vem tusan bryr sig om det jag skriver? Ja, jag vet ju att jag har mina fantastiska stamläsare, som gång på gång klickar sig in på min sida. Gulligt att ni orkar läsa det jag skriver! Dom som jag vet om är i allafall hela fem stycken. Och så mina "stalkers" förstås, som jag fantiserar att jag har... ;-)

Idag var det förresten en man från Naturskyddsföreningen som plingade på dörren och ville sälja lotter. Jag frågade "Det är väl ingen bluff det här?" och i samma veva fick jag känslan av att det var en bluff så jag tackade vänligt nej. Tji där fick han minsann! Trodde han på allvar att han kunde bluffa mig på en femma? Rättvisemärkt kaffe kunde man vinna. Och presentkort på guldfynd. Å så var det nå annat också. Nä, tänkte jag. Ska jag ha kaffe så kan jag köpa det själv. Och vad ska jag med en massa guld till? Eller massa och massa, det var ju inga stora summor man kunde vinna, typ 200 kr. Det får man knappt silver för. Nä, han verkade vara en skummis. Jag frågade om någon hade vunnit ännu. Nej, sa han. Det var tredje huset han var till. Men pappret som han visade upp var smutsigt och nästan trasigt, trots att det var i en plastficka, så jag fick dåliga vibbar av denne man. Å presentkortet på guldfynd hade han med sig i bakfickan och kaffet i ryggsäcken som han bar med sig. En riktig skummis det där och så hade han en sån där typisk naturskyddsföreningsnisse-look, ni vet en sån där röd 70-tals mössa med tofs på och gröna fjällräven kläder. Typ inhandlat på loppis. För bra för att vara sant med andra ord. Nix pix. Jag låter mig inte luras på mina småmynt i spargrisen. Och släpper inte in folk hur som helst. Man vet aldrig vad det är för typer... Kan lika gärna vara en stalker. Jag är ju typ almost famous... eller inte! :-)

Annars gör jag inte så mycket idag. Eller jo, jag har en massa att göra, men ingen riktig energi till allt det där. Jag funderar på att åka iväg... Skulle behöva komma bort från den här stan en sväng och samla lite nya krafter. Känns som att jag varit här alltför länge nu. Maybe baby åker jag till stora huvudstaden i helgen. Jag har en vän där och vore ju riktigt kul att åka dit på besök. Har fått en inbjudan, men inget bestämt än. Är ju jokkmokks marknad i helgen också men jag känner inget sug alls att åka dit. Man har ju varit där så många gånger i ungdomens dagar så jag känner mig rätt nöjd än så länge, men kanske nästa år? Känns bara jobbigt att supa flera dagar i sträck, för det är ju så det blir om man åker dit. Visst man kan vara nykter men hur kul är det då bland alla fyllisar som knappt kan stå på båda benen? Nä. Hade ingen lust med det. Jag vill hellre fara till värmen och koppla av. Lite sand mellan tårna skulle vara fint nu. Eller kanske åka hem till Idivuoma och äta eites bröd och sticka vantar. :-) Det är ju rätt så mysigt det med! Å en tur ner till Oslo måste jag ta snart. Inte varit där sen i somras. Jaja. Man får väl se... Nånstans måste jag åka snart, annars får jag spader, även om jag börjar trivas mer och mer i Ö-sund av nån konstig anledning. Det blir ju vad man gör det till.

Nu ska jag gå och lägga mig. Dagarna går så fort och det är redan natt (natt mot tisdag). Förstår inte vart alla timmarna flyger iväg. Imorgon ska bli en mer effektiv dag än denna dag. Skönt att jag är ensam hemma för tillfället. Kan jag ta sovmorgon och slippa bli väckt fem - halv sex på morgonen. Det är ju som inge skönt att vakna så tidigt.

Máret Elle

Att le och vara glad

2012-01-29T17:59:00.004+01:00

Det är lättare att inte känna något alls.
För smärtan gör ont.

Jag ler oftast när du möter mig. För livet går ju liksom vidare oavsett vad. Tiden stannar inte och människor fortsätter med sitt. Varför förstöra deras lilla fina värld med sanningen när dom frågar hur man mår och förväntar sig nästan svaret "Jo, det är bra". För om jag sa att det inte var bra, att jag helst hade velat lägga mig ner och dö... vad hade du sagt då?

Det är söndag idag. Om du frågar mig vad jag har gjort den här veckan vill jag inte svara på den frågan. För jag har inte gjort något särskilt. Jag har mått dåligt. Men det är väl kanske inget som folk vill veta. Inom mig har jag mått riktigt dåligt den här veckan. Kanske är jag expert på att maskera mitt mående? Igår kväll var det en okänd man som kom fram till mig och sa att han hade sett mig här i Östersund flera gånger tidigare. Han sa att han gillade mig och att jag utstrålade god energi och vänlighet... för jag såg alltid så glad ut. Han hade sett mig på stan några gånger, och alla dom gångerna hade jag lett varmt mot honom.

Det var ju roligt att höra, även om jag inte ens vet den här mannens namn eller att jag har lett mot honom. Jag kanske bara är sån. Jag ler mot allt och alla. Men det betyder inte att jag är intresserad på det sättet, eller att jag ens är glad för den delen. Men man får väl le. Jag vet inte när det blev förbjudet att le mot folk.

Nu spinner det här vidare mot något som jag inte ens hade tänkt skriva från början men eftersom jag nu kom in på det så måste jag bara skriva om det. Ibland har jag märkt att vissa blir lite konstiga i mitt sällskap, särskilt om det är killar i närheten. Då jag är väldigt glad och trevlig, ja bara allmänt social och normal, tror vissa nämligen att jag flörtar. Men herregud, det är sån jag är. Kan inte folk hantera det så är det deras problem, inte mitt. Jag kommer inte sluta vara trevlig mot folk, sluta le och vara glad eller på något vis ändra på mig och bli en grå mus bara för att andra upplever mig som flörtig. Det kan folk glömma. Jag är den jag är. That´s it.

Jag skulle aldrig vara otrevlig mot någon utan anledning eller stå och sura i ett hörn på en fest (och på fest ska man väl om någonstans få vara glad och roa sig för en stund?).

Men jag upplever att en del kan vrida och vända på sig i mitt sällskap då jag är trevlig mot andra. Då måste dem hävda sig på sitt vis. Exempelvis genom att fråga högt och länge om min kille när jag står och pratar med en annan kille. Haha. Jag älskar denna sorts psykologi. Det är ganska intressant att se hur folk har svårt med att om man har pojkvän, och står och pratar med en annan kille (och kanske till och med ler på köpet). Det är typ inte okej. Man märker liksom de där dömmande blickarna och kanske också ett visst kroppspråk. Särskilt hos andra tjejer. Men jag bara skrattar åt dem inombords. För jag har lika stor rätt att le och prata med vem som helst. Precis som alla andra. Men man kanske är ett hot på något vis?

Vad vet jag. Intressant är det i allafall. Med glimten i ögat fortsätter jag i sådana situationer att stå kvar och prata med personen. För trots allt är det jag och den som står mittemot mig som bestämmer om vi ska prata med varandra eller inte. Det är vi som bestämmer om vi ler och har roligt med varandra. Inte folk runt omkring. Bara för att en del inte har lika lätt för att ta kontakt med annat folk behöver dom ju inte sabba för andra som vill lära känna nya människor...

Jaja, det var ju inte det här jag skulle skriva om men men. Nu vart det så.

Det jag skulle skriva om var att man kan le och vara glad även om man egentligen är ledsen och mår dåligt. Det är inte alltid som det ser ut att vara. Ibland är det bara skalet utanpå. En fasad som man tar till sig. Ännu en överlevnadsstrategi. För att orka... helt enkelt.

Máret Elle

Trevligt uppvaknande

2012-01-24T08:41:00.000+01:00

Klockan är runt 8 på morgonen.

Jag hade lätt kunnat sova en timme till...

men är man redan vaken så är det ju ingen mening att lägga sig igen...

Idag har jag en del att göra faktiskt. :-) Fixa och trixa med en sak, kanske fika på stan med någon (?)... och ikväll ska en kompis komma hit på middag. Det blir inget avancerat denna gång, men så enkelt och gott som tacos. Blir mys det!

Máret Elle

...

2012-01-24T00:12:00.005+01:00

Om jag blundar tio sekunder så känns det lite lite bättre.

Máret Elle

Doesn't mean I'm lonely when I'm alone.

2012-01-23T15:15:00.002+01:00

Idag är en sån där dag jag bara känner ett starkt sug att umgås med någon. En sån där dag man bara vill ha någon hos sig. Någon att skratta med. Någon att prata skit med. Någon någon någon som orkar lyssna på alla ens vardagsfunderingar och svammel. En sån där människa som man känner sig bekväm med och kan vara sig själv med. En vän helt enkelt. Alltså, jag tror jag har kontaktat de flesta tänkbara möjliga människor man kan umgås med här i Östersund. Ingen, och jag menar ingen, har tid idag. Alla är upptagna med ett eller annat. Varför just idag av alla dagar, när jag vill umgås som mest?!

Jaja, tänkte jag. Jag får väl umgås med mig själv då. Gå på stan och fördriva tiden med att kolla på kläder och annat onödigt. Komma ut bland folk, åtminstone. Man känner sig smått ensam, men det betyder ju egentligen inte att jag är det bara för att jag är den enda som just nu inget har att göra på dagarna. Herregud, jag kan inte begära att folk ska vara lediga bara för att jag är ledig och vill umgås. :-)

Okej. Så när jag står och plattar håret så sätter jag på radion och hoppas på en jättehärligt poppig låt som får en på fantastiskt bra humör och på fint danshumör. Vilken låt tror ni radion spelar just i detta ögonblick?

Av alla låtar så spelas "You are not alone" med Michael Jackson. Det är bara så ironiskt.

Ja, man blev ju verkligen på danshumör. :/ Det var bara så ironiskt att denna låt dök upp på radion just när jag kände mig som den mest ensammaste människan i hela Östersund och bara saknar alla underbara vänner som finns utspridda runt om i världen.

Det var så enkelt förr. Då hade man vänner hela tiden runt omkring sig. Det var nästan svårt att välja vem man skulle umgås med från dag till dag. Ja, man till och med bodde med sin bästa vän där i några år. Underbara tider i Kiruna, Jokkmokk och Lule... Man var aldrig ensam. Men det var ungdomens dagar. När man växer upp och blir vuxen, och alla ens kompisar också är vuxna, då har man ett liv utanför sin vänskapskrets. Ja, de finns dem i ens vänskapskrets som numera är gift och har barn. En egen familj. Snart barnbarn (?). Dom har helt enkelt sprungit ikapp en själv några mil och ja - själv befinner man sig fortfarande vid startlinjen och stampar och undrar vart alla vännerna tog vägen...??? Det är ju nu mitt roliga liv börjar, nu när jag är färdig med min utbildning och kan koncentrera mig på festligheter igen. Varför är inte ni här nu?

Nä. Ni festade och hade kul medans jag satt med mina skolböcker och inte orkade fara mer på alla dessa (same)fester. Så hittade ni förmodligen kärleken och skaffade barn, villa och volvo. Hela köret. Själv kan jag inte ens se mig själv som "mamma" än på några år. Jag står fortfarande vid startlinjen. Det är ju liksom NU som mitt liv börjar. Jag drömmer ju om att få ett roligt jobb, fara ut och resa och upptäcka världen och kanske ägna mig åt någon slags välgörenhet, typ öppna ett barnhem eller på något vis jobba med svårt utsatta människor. Men samtidigt tickar den biologiska klockan och jag drömmer även om att en dag skaffa mig en egen familj = barn... om kanske inte för länge, gärna om två-tre år. Tick tack, tick tack. Tiden bara sticker iväg. Usch. Vad jobbigt att ha tiden emot sig när det finns så mycket man vill göra här i livet. Hur ska man hinna med allt? Och vem ska man hitta på allt det roliga med när alla andra har skaffat sig familj?

I allafall, mitt under alla dessa tankar, när jag står och plattar mitt hår, så kommer Posten. Oj oj oj, vilken underbar överraskning jag fick. :-) Vilket sammanträffande det var i och med alla tankar... Fick ett brev från en av mina bästa vänner. Då blev jag riktigt glad och uppåt igen. Ens vänner finns fortfarande kvar - även om dom inte alltid syns... även om dom inte alltid kan ses. Det värmer verkligen ens lilla hjärta.

Doesn´t mean I´m lonely when I´m alone.

Jag må vara ensam i detta ögonblick. Men jag vet vilka som är ens vänner. Och jag vet att ni finns där, även om vi inte har pratat med varandra på jättelänge. Jag vet vilka man kan ringa till klockan 3 på natten och som finns där och lyssnar på en när man mår skit och bara vill gråta. Inte för att jag brukar ringa folk om nätterna och gråta, men jag vet att ni finns där när jag behöver er. Och DET betyder mycket.

Livet är inte alltid enkelt, och har inte alltid varit det, men... det som inte dödar gör en starkare, och då är det guld värt att ha sina kära vänner runt omkring sig.

Idag lyssnar jag inte på "You are not alone", men på "Stronger (what doesn´t kill you)".

Jag känner mig stark nu. För jag har världens bästa vänner och världens bästa familj/släkt, även om vi inte alltid är överens eller har samma syn på saker och ting. Men det är det som är det fina. Man kan ha olika åsikter och tänka olika men ändå tycka om varandra öppet eller i smyg. ;-)

Jag krusar inte. Bara dom som jag tycker om, dom som tycker om mig, dom som inte gör mig ledsen och dom som accepterar mig för den jag är, min bakgrund och den jag är idag.

Máret Elle

Good feeling!

2012-01-22T12:49:00.002+01:00

Det känns riktigt bra idag.

Mitt humör har ju varit rena berg-och dalbanan på sistone.

Men...

Oh, oh, oh, oh, oh, sometimes I get a good feeling, yeah
I get a feeling that I never never KNEW, never had before, no no
I get a good feeling, yeah

Vilken upplyftande låt! Antingen så gillar man den eller inte... men den får i allafall mig att vilja dansa och sjunga med...

Oh, oh, oh, oh, oh, sometimes I get a good feeling, yeah
I get a feeling that I never never KNEW, never had before, no no
I get a good feeling, yeah

Hade förresten riktigt roligt och trevligt igår eftermiddag och kväll i goda vänners lag. Tackar er för det! :-)

Idag gör jag inte så mycket. Blir att städa och röja undan lite grejer. Jag ska ta och samla ihop allt skrot som jag inte längre vill ha och kvitta mig med det. Jag har upptäckt "Feng shui". ;-)

Sen en söndagspromenad skulle ju som som sitta på sin plats. Kanske en kopp kaffe med en god vän (?). Får se om jag får med mig någon...

...eller bjuda någon på en god middag! Jag känner mig kreativ idag och på glatt humör. Ni vet en sån där dag man bara vill hoppa av glädje, dansa och springa hundra mil. Dagar då livet känns lättsamt och det helt enkelt känns bra. Utan några konstigheter.

Oh, oh, sometimes I get a good feeling...

Máret Elle

äsch

2012-01-22T04:23:00.002+01:00

Just nu är jag bara irriterad.

Så jag har rensat lite bland mina bekantskapskretsar.

Kanske löjligt. Det må hända. Men vad är det för mening att hålla fast vid vissa människor som ger en onödigt dålig energi? Eller människor som gör en ledsen? Eller människor som gör varken till eller från i ens liv? Varför ska vi fortsätta? Vad är det för mening? Du verkar ju ha tagit ditt val här i livet. Uppenbarligen. Annars skulle du inte bete dig sådär.

Lite feng shui skadar inte. Och det gäller inte bara hemmet men det kan vara himla skönt att rensa annat också ibland. Bye Bye säger jag bara. Jag krusar ingen. Jag har ganska lång stubin men när den har brunnit är det finito good bye. Tråkigt att det skulle bli så.

Men du kan ju höra av dig om du tycker att jag har fel. Fast... Jag tror ju inte att du bryr dig ändå. Så lika bra att vi drar ett streck här och nu. För det som en gång var.

Máret Elle

Obeskrivliga känslor

2012-01-21T12:01:00.000+01:00

Det sägs att det alltid finns någonting bra i det som sker.

Gör det verkligen det?

Jag vet inte. Jag har svårt att tro på det.

Men om man får vara glad och lycklig för en minut så är jag det nu, trots det djupa såret i mitt hjärta som aldrig kommer att läka. Som oavsett vad, aldrig kommer att försvinna. Min eviga sorg. Som jag blev påmind om idag, fast på ett positivt sätt. Samtidigt som det känns sorgligt. Samtidigt som jag är glad.

Tårarna faller ner för min kind. Jag gråter.

Av lycka och sorg.

För imorse fick jag veta något obeskrivligt.

Något obeskrivligt stort.

Alla känslor kommer på en och samma gång.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag vill bara hoppa av glädje samtidigt som tårarna faller för min kind.

Jag förstår ingenting.

Nä. Jag kan helt enkelt inte tro det här.

Máret Elle

Tankar

2012-01-19T12:50:00.000+01:00

Alltså, det här med att tänka... å så känns det som att man aldrig kommer att sluta tänka.

Det blir inte bättre av att jag tänker att jag ska sluta tänka på det för då tänker jag bara mer på det.

Varför kan man inte bara trolla bort dessa tankar som smyger in och inte verkar vilja försvinna?

En dag så slutar man ju att tänka på det. Antingen för att man har förträngt det långt ner i djupet eller för att man hittar något annat att tänka på.

Jag tror det är precis det som har hänt mig på sistone. Jag har både förträngt något och hittat något annat att tänka på.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det glädjer mig att veta att dessa tankar förmodligen inte varar för evigt. Det här är bara tillfälligt.

Máret Elle

Good day, good news!

2012-01-18T19:57:00.000+01:00

Det är precis vad det är!

Har fått tillbaka resultaten på de sista kurserna. Ni vet, det tar ju lite tid för lärarna att rätta hemtentorna... så även om man officiellt har tagit "examen" och firat den så är man ändå inte fullt färdig förrän man fått alla kurser godkända.

Hur som helst. Idag kom de - resultaten. Och mycket bra resultat måste jag väl ändå säga... Lovely! Jag ska inte avslöja vad jag fick för så skrytig är jag inte men om vi säger så här, jag är bra mycket mer än nöjd just nu! :-) Å jag som lider av otroligt dåligt självförtroende när det gäller mina studieprestationer. Jag är mycket kritisk till mig själv i alla lägen. Varför i herrans namn är jag det när resultaten oftast blir goda? Stressa upp sig sådär i onödan. Nästan så jag har dött av hjärtattack på grund av all stress den sista tiden. Hjärtat har typ i princip hoppat upp i halsen på mig. Men det där var ju som ganska enkelt fixat, nu när man tänker tillbaka så här i efterhand med livet i behåll. ;-)

Får man dansa på köksbordet nu? Snart har jag examenbeviset i handen! Fattas bara ytterligare ett betyg och det är väl den uppgiften som jag har haft mest ångest över. Hoppas, hoppas det går vägen. Sedan kommer jag vara fri. Fri, fri, fri. I hela själen. Det kommer bli ett riktigt lyckorus.

Jag bjuder på roliga bilder på mig, dagen till ära... ;-) Det är lov att vara barnslig lite nu och då. :-)

Jag tidigare idag... :-)

Jo, det här är jag! ;-) Fisk som jag är. Snart simmar jag bara i dom finaste vatten och kan sticka iväg till fina och spännande platser runt om i världen. Eller?! Tss. Drömma kan man ju i allafall få göra. ;-)

Annars så händer det inte så mycket mer i mitt liv just nu. Jag saknar min familj, framför allt mina urgulliga syskonbarn Sebastian, Zara och Medine och min urgulliga lillasyster Ida. Kanske blir läge att åka dit och hälsa på snart. Hoppas! Sen så blir det nog förhoppningsvis även en tur norrut till familjen där. Det är inte lätt när man bor i mitten av allt. Att alltid behöva välja vart man ska åka. Norrut eller söderut. :S

Jaja, tiden får visa vart man hamnar först. Nu ska jag ta och fixa ihop lite mat och sen ska jag nog ta en riktigt lång promenad ute. Det var ett tag sen man gjorde annat än satt framför datorn och knappade.

Kanske också unnar mig att se en hel film ikväll, med början och slut och det som händer däremellan. :-)

JAAA! :-) Vilken bra idé!

Máret Elle

En trevlig överraskning

2012-01-16T23:41:00.000+01:00

fick jag idag.

Plötsligt plingade det på dörren.

En man står där, med ett blompaket = jag har fått blommor!

Tusen tack älskade syster med familj! <3

Händer inte varje dag att man blir bortskämd med så fina blommor, så det förgyllde verkligen min dag! :)

Máret Elle

Non scholae, sed vitae discimus

2012-01-15T20:58:00.000+01:00

"Vi lär inte för skolan utan för livet"

Mina studier är nu avslutade. I fredags tog jag examen. Jag har uppnått ett av mina mål här i livet och ett nytt kapitel i mitt liv börjar nu. Det känns konstigt. Samtidigt som det är väldigt skönt!

Máret Elle

Min sista lektion

2012-01-12T20:06:00.000+01:00

hade jag idag. Forever ever...

Inatt sov jag bara lite över en timme. Så jag är ganska trött i bollen nu efter att ha varit vaken XX antal timmar. Men huvudsaken är att jag fixade det!

Kämpade på in i det sista. Har frusit, darrat, spytt (ja-faktiskt till och med det!), haft sömnproblem, ont i magen, kallsvettningar, huden har kliat, man har varit uppgiven, gråtit, varit förbannad, sur, lagt grejer i kylskåpet som inte hör hemma där (typ en vattenkokare och nå annat konstigt), man har suttit och knappat på datorn 20-23 timmar varje dag, och man har bara sett förjävlig ut de senaste dagarna... har gått omkring som en zombie här hemma och inte brytt mig det minsta (och ni skulle se mig nu).

Men jag vägrade snubbla vid mållinjen... Och nu är det klart.

Imorgon tar jag

E.....X....A.....M.....E.....N!

Ganska härlig men overklig känsla. Jag vågar inte ta på den verkligheten än, förrän jag har examensbeviset i min hand. Men det blir i allafall examensfirande imorgon.

Nu ska jag ta och städa undan alla papper som ligger lite överallt här hemma. Kaos är bara förnamnet. Men det är lov att ha kaos när man har deadlines och examenstider.

Tack för stödet AM och alla andra som peppat mig så jag äntligen får städa undan mina papper. Sjukt overkligt!

Máret Elle

En kopp vintersaga

2012-01-06T15:18:00.002+01:00

men blir det desto mer spännande än så just nu?

Nix. Det blir som inte det. Har asmycket att göra (skriva) och det känns lite si och så där.

Min helg kommer spenderas framför datorn. Det är liksom nu eller aldrig.

Hela den här veckan har jag mest pluggat. Blir som inte tid eller ork till något annat just nu. Igår var jag en tur till universitetet och sedan tog jag mig faktiskt en sväng på stan. Men bara en liten snabbis. Köpte inget speciellt ändå, bara kul att komma lite bland folk för omväxlingens skull. Hur som helst, så stötte jag på en god vän som gav mig något väldigt speciellt då vi snart på ett sätt skiljs åt och han ville ge mig något för att visa sin uppskattning. Det han gav mig är liksom inget som man får bara sådär eller kan köpa i en butik, så jag blev väldigt rörd och ja... Jag är väl fortfarande lite paff över det hela, så jag kan inte sätta ord på det än.

Å så tänker jag på det här med avsked. För det kändes lite som ett avsked. Och det känns ju jättekonstigt. Tänk om man aldrig mer ses igen. Att man aldrig mer träffar den personen som en gång var ens vän. Det känns ju väldigt sorgligt. För visst har man ju haft vänner som man numera inte har någon större eller någon som helst kontakt med. Ja, både vänner och släktingar, och kanske till och med ett och annat gammalt ragg. Det har liksom bara blivit så, att man inte ses mer... av någon anledning, kanske en väldigt fånig anledning (?). Ja, man kanske har dom som vänner på Facebook, men är man vänner egentligen, på riktigt? Hur ofta hörs man på telefon? Hur ofta ses man i verkligheten? Vad tycker man om varandra egentligen, bakom den fina fasaden på Facebook? Det känns ganska sorgligt att en del som man var väldigt god vän med har man numera ingen vidare kontakt med. Folk som man har haft roligt med, som man har skrattat med... Varför blev det så?

Gårdagens möte med denna vän som gav mig denna speciella sak får mig att tänka på min goda vän i Indien som gav mig en liten gåva sista gången vi sågs, dagen jag skulle åka hem till Sverige. Tänk om vi aldrig ses igen?! Jag tänker på det rätt ofta. Att jag vill åka dit och hälsa på, men tänk om det aldrig blir så. För vem vet vad som händer i ens liv. Jag minns att det kändes väldigt sorgligt den gången. Precis som att vi aldrig mer skulle ses igen. Och innerst inne kan jag faktiskt inte garantera att vi någonsin kommer att ses igen. Det känns mer som att det aldrig kommer att bli av.

Alla dessa människor som kommer i ens liv och som sedan bara försvinner, precis som en vind som sveper förbi. Människor som betydde något, och kanske fortfarande gör. Det gör mig ont att tänka på alla dom. För det kommer aldrig mer att bli som det var förut, även om vi är vänner på Facebook. Det gör liksom ingen skillnad. Bara det att jag lite nu och då kan gå in på din sida, titta på bilder och se hur du ser ut nuförtiden och få reda på hur det går annars i ditt liv: om du har ett förhållande, är gift, har barn, är ute och reser eller om det händer något annat spännande... Visst kan väl det också vara trevligt, men det är ändå inte detsamma.

Máret Elle

Hur börjar man?

2012-01-04T18:22:00.000+01:00

Hur avslutar man?

Och vad händer där emellan?

Just do it!

Det här vart knasigt. Precis som det brukar bli när man är övertrött och bara vill dra täcket över sig. Tyvärr klev jag just upp ur soffan efter en timmes vilande och ändå vill jag bara lägga mig ner igen och dra täcket+filten över mig. Det här med powernaps funkar helt enkelt inte för mig. Jag vill bara fortsätta ligga kvar. Det är ju så mysigt. Jag behöver verkligen något som kickstartar mig just nu.

AM frågar mig hur jag kan vara kvar här. Jag som inte hör hemma här.

Det är klart man längtar hem lite nu och då där emellan här i livet.

Máret Elle

Pluggnördarna

2012-01-04T13:21:00.000+01:00

Pluggnördarna har tagit över lägenheten.

Det är papper överallt. Stora högar med papper. Det är på gränsen till oreda (kaos). Men än så länge har vi stenkoll på våra grejer.

Ord, ord, ord efter ord skrivs ner minut för minut.

Får mig att tänka på den här låten What are words?
Ganska mycket värda just nu, om du frågar mig.

Jag och Anna Marja sitter och skriver våra skolarbeten.
Nu finns ingen tid för lek. Allvarets minuter är här. Så är det!

Kniven mot strupen.

Annars har vi trevligt. :-)

Att plugga tillsammans är också ett sätt att umgås.
Man behöver inte alltid springa på stan och shoppa, fika och ha sig när man ska umgås med sina kompisar... ;-)

Máret Elle

Välkommen 2012!

2012-01-02T17:10:00.000+01:00

Hej då 2011... Hej 2012!

Med öppna armar och ett öppet sinne välkomnar jag det här nya året, som jag inte har en aning om vad den kommer att bjuda på. Men jag hoppas att det blir ett bra år. Jag har inga som helst planer för det här året... än. Jag tar det lite som det kommer. Man vet ju aldrig vart man hamnar i slutändan ändå så det är ingen idé att låsa sig upp med en massa förväntningar och planer just nu. Det blir nog förhoppningsvis bra ändå, så länge man är öppen för nya erfarenheter. Det kanske inte blir som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Det är en inställning som jag försöker ha när det känns jobbigt, när jag ställs inför olika problem och svårigheter. Och tanken på att jag ju faktiskt fortfarande har mat och vatten, frisk luft att andas, hela kläder och tak över huvudet plus en massa människor som tycker om mig och som jag också tycker om. Med det kan jag komma ganska långt här i livet.

Det ständiga sökandet efter lyckan, precis som att den inte kan finnas runt hörnet eller att den sitter i grejer som vi inte har eller kan göra.

Känns knepigt det där. Att leta efter något som kanske finns rätt framför dig. Bara det att du inte ser det förrän det gått dig förlorat.

Máret Elle

Jul = hysteri

2011-12-23T22:49:00.004+01:00

Det kan inget annat än att bli hysteri med julen.

Jag trodde faktiskt att jag hade kommit undan den där traditionella julhysterin i år. Jag som numera är antipryl-Marit. Men direkt jag satte mina fötter på stadens gator blev jag smittad av den där förbaskade julhysterin. Riktigt kände hur det kröp i kroppen. Måste köpa det, måste köpa det... Va?! Jag hade ju inte ens tänkt att köpa det och det... ändå ser jag mig själv gå rakt mot kassan för att handla den där grejen som jag egentligen faktiskt hade klarat mig lika bra utan. Det är ganska sjukt hur lätt man luras in i den där julhysterin. Julhetsen.

Jaja. Jag har klarat mig undan relativt bra det här året. Det är nog bara för att jag har haft så mycket att plugga, att jag knappt har hunnit gå på stan de senaste veckorna, som jag faktiskt har lyckats kunna hålla julhysterin på någorlunda avstånd. Men jag måste erkänna att en och annan tomte har flyttat in här hos mig. Hur kan man låta bli när saker och ting är så söta? Suck. Det är lätt att falla för frestelser helt enkelt. Och innerst inne älskar jag ju faktiskt julen och alla små söta tomtar.

Glöggte fick jag också med mig hem, trots att jag redan har två förpackningar julte hemma. Haha. Ganska knasigt. Men men. Någon ska i allafall dricka massa te under julen. ;-) Vem vet, man kanske får oväntat besök. ;-)

Jaja. Nu är i allafall julen här. Det går inte att bromsa den. Bara att välkomna den med öppna armar och ta den för vad den är...

så

God Jul

önskar

Máret Elle

Tidig kväll

2011-12-20T22:39:00.004+01:00

blir det ikväll!

Jag är otroligt trött idag.

Finns inget annat medel för det just nu än att gå och lägga sig. Klockan är runt halv tio på kvällen, och jag känner att jag måste sova. Men jag tänkte att jag skulle i allafall orka skriva några rader här innan jag kryper ner under täcket.

Idag har jag varit en snabbis på skolan och hämtat en bok som jag behöver till en hemtenta som jag skriver. Sen var jag på stan en tur. Usch, va hemskt det var. Massa folk överallt och jag hade dragit på mig dunjackan för jag var så frusen innan. Vart alldeles varm, svettig och äcklig. Plus att det snöade rejält så man såg knappt något. Jag skyndade mig hem. Fick med mig några blommor från floristen och en stor guldskål (!) som jag fyndade på loppis. Gjorde nämligen en liten julgrupp när jag kom hem. Älskar ju att pyssla och stå i. Kul när man kan hitta roliga grejer på loppis för en billig peng som man kan göra nåt finurligt av. Å så är det bra för miljön. Man behöver inte alltid köpa nytt. Det är nästan roligare att köpa loppisgrejer. Dom har som sin charm. Så finns det en historia bakom. Någon som har haft den före mig.

Älskar blommor! Synd bara att dom inte trivs här hemma hos mig alltför länge. :-)

Ikväll skulle jag på julkonsert, men det blev inte av. Jag kokade rödvinbärsgelé i stället. Plockade röda vinbär i somras i mammas trädgård, som jag nu tog fram och gjorde gelé av. Vet inte om det vart så bra (får se i morgon när det stelnat ordentligt), men man må ju testa, annars lär man sig aldrig...

Annars har jag pratat med många fina människor igår och idag. På telefon då. Bättre än inget alls. Saknar!

Nu blir det sängen! Upp tidigt i morgon och plugga. Ska försöka sikta in mig på att kliva upp vid halv sju och börja plugga vid 8. Haha. :-) Tror att det kommer att spricka men man kan ju göra ett försök i allafall. Har ju tvättstuga i morgon så borde försöka ta mej upp tidigt... Måste ju börja vänja mig vid att kliva upp tidigt, i fall jag ska börja jobba. :-) Dom goda dagarna med sovmorgon tar slut då antar jag. :-)

Men uff, det är ju sååå skönt nu när det är mörkt ute, att ligga och mysa lite extra, så kliva upp och koka kaffe, tända ett ljus och se nyhetsmorgon till minst klockan 10. :-) Måste passa på nu innan dom goda dagarna tar slut. ;-) Innan man får en massa skrikande ungar att ta hand om eller ett jobb att kliva upp till, tidigt varenda morgon... i minst 37 år. Det är inte så länge kvar till min pension med andra ord. 37 år borde ju gå ganska fort. Ja, det kanske är som dom säger - att livet är kort.

Nä. Nu måste jag sova.

Här är en fin låt som passar bra ikväll.

Something deep inside keeps me awake
Wish that you were here right beside me

Now I lie awake and it's no fun
Tossing and turning
I'd call you if it weren't so very late
But telephones don't bring you close to me

I recall the times we stayed up late
Wide awake but still dreaming
There was nothing on this earth could make me tired
But memories don't make it easier

So goodnight
Wherever you are sleeping
And I hope that if you dream
You dream of me

Máret Elle

Sista ljuset tänt

2011-12-18T16:22:00.000+01:00

på ljusstaken. Fjärde advent. JULEN närmar sig med stormsteg för varje dag nu.

Gårdagen var kul. Var på julbord i Holmen och hade trevligt. Vi sov över där. Kom hem tidigt idag.

Idag lagar jag en god söndagsmiddag för två. Å så står jag i med pluggandet.

Och varvar med låtar som de här...

När jag blir gammal ska jag också vara så här cool som Tina Turner! Vilken kvinna!

Máret Elle

Askungen

2011-12-17T10:40:00.000+01:00

Sitter på skolan idag o pluggar. Ja, vad annars gör man här en lördag förmiddag?

Just nu väntar jag på två tjejer som jag skriver ett grupparbete med. Men dom är lite sen, så jag passar på att blogga...

Det blir väl att fara på julbord ikväll ändå. Kanske är bra att komma lite bland folk också, så man orkar med sista rycket nu innan jul.

Jag börjar få lite julkänsla i allafall, trots allt jag har att göra. Känner mig nästan lite som askungen, som drömmer sig bort. Lite av en "vad är väl en bal på slottet" känsla. Känns som att alla andra har så roligt här i livet och kan göra så mycket roliga saker hela tiden, men inte jag... Jag kan trösta mig att det här är den sista tiden någonsin jag kommer känna den typen av stress.

Snart är det över. Då ska jag minsann dansa på slottet!

Máret Elle

Jag gör slut

2011-12-16T18:49:00.001+01:00

Nu har jag bestämt mig. Att göra slut.

Göra slut på det som tar en massa onödig energi. Jag säger tack och hej nu. Finito, good bye! Ett bekymmer mindre.

Annars har det varit en okej dag.
Vi hade muntliga presentationer på skolan idag, gick bra. Skönt att det är överstökat. Nu kan man börja beta av nästa skoluppgift. Jag nästan (nästan) längtar! :-P

Efter skolan var jag och 3 vänner på ett fik här i stan. Mysigt att få träffa och umgås med tjejerna. <3 Snart flyttar några av dom. Blir lite konstigt och lite sorgligt. Men that´s life.

Om typ en vecka är det jul. Suck. Tiden bara sticker iväg.

Well well. Nu ska jag laga mat. Ikväll blir det TACOS! Enkelt och gott!
Julbord imorgon, kanske, om jag orkar och har tid. Jag vet inte än. Men är bjuden. Borde ju gå. Gratis mat och gott sällskap är aldrig fel. Men med kniven mot strupen kanske det inte är värt. Kanske är bättre att bara slänga ihop nåt hemma och ägna den dyrbara tiden till studierna (?). Jag får se. Det är liksom inte värt att planera nåt här i livet, för det blir ändå aldrig som man tänkt sig.

Máret Elle

Mikrolycka

2011-12-15T18:51:00.007+01:00

Man behöver mikrolycka här i livet!

Mikrolycka kallar jag dom här otroligt små stunderna då du känner fjärilar i magen, ja - i hela kroppen och som kommer lite nu och då, och när man minst anar det och kanske av okänd anledning. Plötsligt händer det! Det bara händer, liksom. :-)

Jag har inte bloggat på någon dag. Helt enkelt för att jag inte har haft tid. Jag har massor att göra. Jag riktigt känner kniven mot strupen. Men jag försöker ändå se klart i dimman. Strukturera. Inte tappa fokus på grund av stressen. Beta av saker och ting, bit för bit. Annars skulle jag nog vid det här laget ligga längst ner på botten av havet, där endast stenarna trivs.

Hur som helst - Mikrolycka.

Flera gånger de senaste dagarna har jag känt denna mikrolycka.
Som jag egentligen inte borde känna nu, tycker jag - då jag är så stressad och har mycket att tänka på.

Men den finns alltså. På riktigt.
Den dyker upp lite nu och då.

När jag är på skolan och träffar alla gulliga människor som ger en liten "brejk" från studierna och man får en dos social interaktion och kanske också skratta emellanåt. Plus att man peppar varandra! Lite gratis coaching och empowerment i vardagen är aldrig fel.

När jag chattar med mina vänner som bor långt bort. Som idag när jag nätpratade med en som jag träffade i Goa och som sa hur mycket han saknade mig och hoppades på att jag snart skulle komma dit. Plötsligt kändes andra-sidan-jorden så mycket närmare. Cybervärlden är inte helt fel, även om jag hellre träffas face-to-face. Bra mycket trevligare det, men tekniken för också människor närmare och vi kan skaffa vänner överallt runt om i världen. You got the whole world, så att säga! Hur underbart är inte det? Och vad mycket vi kan lära oss av varandra. Tummen upp för global vänskap!

När det visar sig att det står en hel påse hembakta lussebullar utanför ens dörr. Igår fick jag mig en glad överraskning. Underbara Kia hade bakat och tänkte på mig. Sweet! <3 Små överraskningar kan förgylla dagen för någon! Fler små överraskningar i den gråa vardagen, tackar vi för och tar gärna emot. Det blir man glad av! :-)

När jag får ett sms av någon som betyder något för mig. De senaste dagarna har jag fått jättefina sms av i allafall en vän. Man blir så glad!

När man får den där speciella blicken av någon man inte ens känner. Kanske också ett leende. ;-) Man bara ler inombords. Inte för att man blir förälskad, men för att man får bevis på att det verkligen fortfarande finns människor där ute i världen som fortfarande söker mänsklig kontakt, inte bara cyberkontakt. Och kanske blir den här människan din nästa vän. Blicken, den säger allt.

Kramar - Ger verkligen en riktigt stor dos av mikrolycka. Så är du ledsen, stressad eller orolig, KRAMA någon och jag lovar eller rättare sagt garanterar - man blir mycket lugnare och gladare, eller åtminstone mindre ledsen för stunden. Krama mer! Fick en varm kram här för någon dag sen, som jag levde på flera timmar efteråt. Haha. För den var så lustig på ett sätt. Vi skulle inte kramas först, eller inte jag, men sen kramades vi i allafall och kramen blev lite stel men ändå mysig på nåt konstigt sätt. :-)

Ett gott skratt - I goda vänners lag eller bara med någon du aldrig träffat förut, typ på Konsum eller stan. Idag stod jag och väntade på bussen. Då träffade jag den här tanten på runt 80 år som jag träffar på lite nu och då vid busshållplatsen. Hon är så GO och trevlig. Vi "connectar" verkligen, trots åldersskillnaden. Och skrattar gör vi. Dagen började alltså bra idag. :-)

Att vara KÄR! Det om något ger väl en människa massor av mikrolycka-stunder. Typ hela tiden. Det blir en enda lång mikro-lycka-stund, som nästan vägrar ta slut.

Familj och vänner!

Plus en massa andra saker, som lockar fram mikrolyckan och som kickstartar ditt annars så tråkiga liv!

Ville bara dela med mig av den här underbara känslan. Nu vidare till studierna. Prestera - är ordet som för en människa till utveckling och framgång här i livet. Det är bara att välja. Prestera eller bli soffliggare?

Jag hade gärna valt det senare, fast på en strand i något varmt och spännande land, men jag får nog inse att min plånbok är för tunn för det. Men presterar jag nu kanske jag kan bli strandliggare när jag är pensionär?

Vägen till mikrolycka - Att bli glatt överraskad! :)

Vägen till titeln "strandliggare" - Prestera!

Máret Elle

Systrar

2011-12-13T13:39:00.000+01:00

Mina älskade systrar

Ida Marja Emilie

Mary Anna Katarina

Jag saknar ER!!!

Nu fick du dig en riktig överraskning Syrran?!!! GLAD LUCIA! Hade gärna varit där och firat Lucia med er. Men jag får väl ta och äta en riktigt stor lussebulle här för mig själv. Hälsa hela gänget från mig. ;)

Kramar

Mission Possible

2011-12-13T12:42:00.002+01:00

Mitt kök är inte längre ett kök.

För jag har nu flyttat mitt "kontor", eller min "tomteverkstad", till köket.

Jag blir mest inspirerad när jag sitter i köket. Där får jag mest gjort, precis som Jultomten tillverkar alla julklappar i sin tomteverkstad - i köket producerar jag bäst. Det är liksom kärnan i mitt hem. Nära till kaffet, nära till fikat. ;) Och så är det som fint att sitta vid köksfönstret. Kan man öppna fönstret, ta lite frisk luft och titta ut lite nu och då. Titta på den fina vita snön, de fria fåglarna, slalombacken, hyresvärden som skottar snö, grannarna... (bybo som jag är i grunden = nyfiken)... ;-)

Viktigt med inspiration. Inspiration är en väldigt betydelsefull byggsten för att kunna färdigställa sitt hus. För att orka. För att vilja. För att se det möjliga - det positiva framför det negativa ---> det farliga "omöjliga" - tänket.

Idag går jag därför in för Mission Possible.

Nämligen att se möjligheter framför omöjligheter, för att nå vägen till mål och drömmar,

med andra ord ---> MÅLUPPFYLLELSE

Idag är mitt mål att i princip färdigställa ett arbete mer eller mindre. Jag har ca 12 timmar på mig.

Det är fullt möjligt.

Varför skulle det inte vara det? Jag har två ögon som kan läsa, en hjärna som kan tänka, två armar med bägge händer och fingrar på plats. Bara att knappa in en massa ord med andra ord. Det kan väl ändå inte vara så svårt?

Istället för att tänka "Fyyy fan va jobbigt" går jag in för att tänka "Guuu va kul och spännande".

Då blir allt så mycket enklare och framför allt, roligare.

Det mesta är ju faktiskt möjligt.

Jag har möjligheter.

Det har du med.

Det gäller bara att finna inspirationen och göra det bästa av tiden. Sen ska man nog släppa pressen lite. Jag är ju inte direkt någon CIA-agent med en topphemlig uppgift på G. Det här fixar ju jag. Och om inte, så löser det sig ändå förr eller senare. Mitt liv hänger inte på det här, även om det just nu känns som att jag har kniven mot strupen. Men hey, relax. Luta tillbaka och tänk "vad kan jag göra nu och hur gör jag det?" med en bestämd inställning på att det faktiskt är möjligt att genomföra det du har framför dig.

So, come on! Bring me Mission Possible!

Jag antar utmaningen istället för att deppa ihop, för det hjälper ändå inte mig någon vart här i livet.

Det hänger på mig - ingen annan - vad jag gör med min tid här i livet.

Våga anta positiva förändringar i ditt liv.

This is my Journey. How do I make it meaningful for me?

Máret Elle

Lite uppdatering

2011-12-12T23:59:00.000+01:00

Jag sitter egentligen och pluggar men av nån anledning hamnade jag här på bloggen. Tänkte, jag måste uppdatera mina läsare om mitt tråkiga liv. :-P

Fredag kväll blev det myspys och Idol här hemma på soffan. I lördags umgicks jag med en kompis och vi råkade visst hamna på krogen tillsammans med några andra som vi var hos innan det blev utgång. Det var kul. Träffade på samma folk som annars brukar hänga där varenda helg. Man börjar nästan bekanta sig med folket där, trots att man endast går ut ett fåtal gånger per år. Mr. Killer-look var givetvis på plats och även några andra stjärnor. :-) Dock inte Mr.Killer-looks kompis, vilket var lite av en besvikelse måste jag erkänna. Hade nästan sett framemot att snacka lite med han. Hur som helst, så var jag duktig och skippade efterpartyt och promenerade hem till Frösön, medans dom andra i gänget drog vidare på nån fest. Det var då i allafall skönt på söndag morgon att vakna upp pigg och klar i huvudet. Igår, söndag var jag bara hemma och tog det lugnt. Har införskaffat mig ett riktigt gott julte, så jag mös på här hemma med mitt te och lussebullar. Försöker få in lite julkänsla mitt i allt. Viktigt det.

Å nu är det måndag. Idag har jag varit på skolan och pluggat. Jag har ganska mycket att göra så här innan examen. Skolan tar nästan knäcken på mig. Mitt sociala liv är lika med noll. Rättare sagt, jag har inget liv. Prio nummer ETT är skolan just nu. Det var väl på tiden att skolan också skulle få lite plats i mitt liv. :-) Jag har länge levt goda dagar och knappt behövt anstränga mig för att knappa in poäng (har väldigt lätt för att lära mig, ibland nästan fotografiskt minne). Men som sagt, nu är det visst andra bullar.

Well well.

Sen så är det väl inte så mycket mer för idag. Bara att krypa ner under täcket snart. Varje minut är viktig just nu. Sömn är A och O.

Godnatt!

Máret Elle

Ain't Got No...I've Got Life

2011-12-12T00:19:00.006+01:00

Lyssna på den här!

En underbart härlig (och på sätt och vis sorglig) låt med ett viktigt budskap som är värt att lyssna på så här i jultider då vi är så upptagna av att köpa en massa saker, dyra julklappar och mat i överflöd, medans en stor del av jordens befolkning lever i svår fattigdom och misär. Människor som svälter och bor ute på gatan, medans vi sitter på vår fancy soffa, i vårt fina hem och gottar i oss flera askar aladdin och paradis, bara så där. En tanke går till alla dessa människor som måste vrida och vända på varenda krona för att få det att gå runt. Eller hemlösa, föräldralösa, ensamma och sjuka människor här i Sverige och runt om i världen. Människor med ett svårt missbruk, handikapp eller människor som befinner sig i en annan svår livssituation. Förtyckta människor. Människor som upplever våld i hemmet och utanför. Människor som måste sälja sig själv (sin kropp), sina barn och annat för att överleva. Människor som måste lämna ifrån sig sina barn för att dom inte har möjligheter att ta hand om dem själva. Människor som förlorar sina nära och kära. Och för att inte glömma - människor som lever i krig och rädsla. Ja, listan är lång och den kan göras ännu längre, för Världen är allt bra orättvis. Upp och ner.

I was complaining that I had no shoes. Then I saw a man with no legs...

Ta hand om varandra.

Máret Elle

Varm vs. kall

2011-12-11T22:31:00.007+01:00

En sak som jag har tänkt på.

Varför ska man vara så tuff hela tiden?

Hård och kall - känslolös utåt sett. Låtsas att man inte bryr sig med attityden Hey, life goes on anyway so why bother?

Folk som tycker att man är töntig - bara för att man visar sin kärlek till andra och att man faktiskt bryr sig i denna sjukt känslokalla och materialistiska värld som vi lever i.

Folk som tycker att man är töntig för att man faktiskt har känslor.

För att man är en människa - inte en maskin.

Varför är det så töntigt?

Vad är det som är så fel med att vara mänsklig - Att vara en varm människa.

Helylle och hjärtlig ända in i benmärgen. Att älska. Att vara glad. Att kramas. Att visa sin kärlek öppet bland folk, i det offentliga rummet. Varför är det ibland nästan i princip klassat som töntigt?

Varför ska vi spela att vi är så starka? Att vi inte bryr oss - när vi egentligen gör det. Jag tänker på det här med att vara ledsen - att sörja. Sorg är det pris vi betalar för kärleken. Det är ett bevis på att vi har förlorat något/någon som vi älskat. Kanske vid olycklig kärlek, att man tappat/brutit kontakten med någon speciell eller när någon lämnar denna värld. Att vara ledsen för att det blev som det blev. För kärleken eller vänskapen som på något vis gått förlorad. Det kanske inte är försent ändå? Det kanske finns en chans för er att hitta tillbaka till stigen ni en gång vandrat på tillsammans.

Varför är det så "töntigt" att faktiskt säga "Jag älskar dig" till en vän eller en familjemedlem, en släkting, eller någon annan bekant?

För vänskap om något är väl kärlek - om jag nu inte har missförstått hela grejen?

Men vi är bra på att säga att vi älskar våra prylar - och allmänt döda ting. Vi skriver bland annat på facebook hur mycket vi älskar våra nya mobiler, skotrar, bilar, kameror, shopping, skidor, ett tv-program, musik, o.s.v - följt av ett <3 (hjärta).

Jag tycker inte att det är fel att säga att man älskar sina grejer. Tvärtom, det är fint att man visar uppskattning och kärlek för att man faktiskt har det så pass bra att man har tillgångar i form av prylar och möjligheter till att göra saker. Det är inte alla i världen som har det. Så helt okej för mig att ni gör det. Jag gör säkert det själv också mer eller mindre.

Jag funderar bara på varför man inte kan göra detsamma med sina nära och kära - att visa sin uppskattning. Utan att utåt sett verka som en fjant - mesig och töntig.

Men det är väl bara att acceptera att det är mer statushöjande att visa vad man äger och vad man kan göra - att man faktiskt är någon - kanske till och med mer än någon annan?

För att imponera?

Inte på mig i så fall.

Mer kärlek, värme och uppskattning till varandra - det gillar jag!

Jag blir i allafall väldigt glad när någon säger att han/hon tycker om mig - att jag är värdefull för den jag är.

Jag blir riktigt varm i hjärtat av att få en kram av en vän.

Jag blir glad när någon ger mig positiv respons och peppar mig. Jag blir glad när du säger ett litet "hej" tillbaka till mig när vi möter varandra. Jag blir glad av att få ett fint sms eller ett samtal av en vän eller bara något så simpelt som ett varmt leende av någon på gatan eller bussen, som man inte ens känner - det kan förgylla min dag!

Det krävs inte mycket - för att göra någon glad.

Det kan rädda liv.

Vad vinner man på att vara kall och hjärtlös?

You with the sad eyes
Don't be discouraged
Oh I realize
It's hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

But I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow

Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When I last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know I'll be there

Varma kramar & massa kärlek,

Máret Elle

Två världar

2011-12-09T21:17:00.001+01:00

Med ena foten i en värld.

Och med den andra i en annan...

Så lever jag mitt liv.

Máret Elle

Saknad

2011-12-08T21:12:00.000+01:00

En vän ringde mig ikväll. En vän som verkligen är saknad. Synd bara att han bor på andra sidan jorden - nämligen ända bort i Indien. Guuu, vad det var kul att höra hans röst igen. Inte varje dag, om man säger så. Kändes inte alls som att han var så långt bort som han faktiskt är. Tur att det finns telefon - så man kan ha kontakt med alla som bor långt bort. Till och med på andra sidan jorden. Ganska häftigt egentligen. Jag vill verkligen åka tillbaka till Indien en dag och träffa alla vänner igen. Ibland känns det som att man aldrig har varit dit. Men det har jag ju. Fast det känns som så längesen, men det var ju faktiskt i år... 2011. Ikväll blev jag påmind om de tre månaderna jag bodde där. Saknar tiden där.

Mitt sovrum i Indien.

Ungefär så här såg det ut när man låg där på sin madrass om kvällarna och tänkte på alla där hemma... Lyssnade på musik på Wanjirus eller Alenas mp3. Eller åt chips och drack coca-cola, för att man var så hungrig de dagar man inte tyckte om maten. Stunderna man satt där i rummet, på madrassen och pratade med tjejerna. Drack vin och åt kakor, cashewnötter eller dom där chokladkolorna, som jag faktiskt har glömt namnet på...

Vad mysigt vi hade det! Även om rummet inte ser så mysigt ut så var det faktiskt mysigt.

Idag är det 2 månader sen min morfar gick bort. Saknad.

Att sakna någon.

Att minnas.

Varför ska det vara så jobbigt att sakna någon?

Tur (?) att jag har så mycket att göra nu, annars skulle jag sakna ihjäl mig.

Tur att jag har dig att prata med när jag nästan saknar ihjäl mig...

Máret Elle

Jakten på jobb

2011-12-07T19:14:00.000+01:00

Shit, vad effektiv jag har varit idag.

Jag har sökt hela 4 jobb! Det ni.

Nu blir det spännande att se om man ens blir kallad till intervju.

Jakten på jobb tar verkligen musten ur en. Har suttit hela dagen och fixat och trixat på mitt cv och skrivit personliga brev. Inte det lättaste, men nu är det gjort. Hoppas det dyker upp fler intressanta jobb.

Drömjobbet.

Vart är du?

Den som lever får se. Jag ska ta kväll nu och dricka glögg och äta pepparkakor med Aanta och Piere. Sen blir det Bonde söker fru, of course.

Godnatt, tänkte jag skriva. Är som ganska trött i huvudet nu.

Máret Elle

Nu kan jag scanna

2011-12-05T20:34:00.000+01:00

gamla bilder o en massa annat roligt. Kul! :-)

Har införskaffat en multiskrivare med kopiator och scanner. Ännu en pryl på prylhögen, jag vet, men jag räknar med att den här prylen kommer göra stor nytta och ge mig stor glädje under en längre tid, i allafall tills bläckpatronerna tar slut och man inte blir av att köpa nya, vilket resulterar i att den sedan bara ligger där, dammar och blir omodern. :-)

Hur som haver. Jag har varit student i många år och klarat mig alldeles perfekt utan en skrivare, men nu har jag insett det fina med att faktiskt ha en egen skrivare här hemma. Det är ju som roligt att kunna trixa med bilder/foton och sedan kunna skriva ut dom precis som man vill ha dom, när som helst, utan att slippa krånglet med att behöva skicka in bilderna på framkallning och vänta några dagar innan dom kommer. Och det brukar ju som sällan bli av ändå, alltså att skicka in bilder på framkallning...

Annat var det förr. Då knäppte man bilder och det var alltid lika spännande att skicka in dom på framkallning för man visste aldrig hur fotona blev eller vad som kunde dyka upp på dom. Det var liksom bara att gilla läget när bilderna dök upp i brevlådan och man insåg att dom inte riktigt blev som man hade tänkt sig. :-)

Dagens bild blir därför denna fantastiska stund i mitt liv, som jag förevigat med en engångskamera och som tidigare endast funnits som vanlig fotokopia men som jag nu kan dela med er, tack vare min fina scanner.

Min studentdag år 2003. :-)

Från vänster: min mormor, Aanta, jag och min farmor.

I övrigt har det varit en bra dag. Har varit på skolan och pluggat. En helt vanlig dag.

Máret Elle

Helgen

2011-12-04T18:13:00.001+01:00

tillbringades hemma i stan.

Har mest pluggat på dagarna och myst på kvällarna. Sett film och sånt. Julpyntat lite har jag också gjort, så nu är det mysfaktor på hög nivå här hemma. :-))

Fick oväntat besök igår kväll och som stannade över natten. Det var riktigt trevligt. En liten vovve var också med. :-) Måste erkänna att jag nästan blev lite sugen på en... Men först villa och volvo! ;-P

Äh, vet ni? Jag orkar inte blogga om nåt. Är heeelt slut. Måste spara batterierna.

Nu blir det söndagsmys. Ha det bra!

Min polare igår och idag... :-)

Söt! Bilden togs imorse när vi var ute och promenixade.

Så här slut blir man av att plugga hela dagarna...

Vill bara sova! Någon som vill ta över skeppet en stund?

Östersunds stolthet! :-P

Vid universitetet, lördag 3 december.

Vart är du snön?

När jag var på väg hem från skolan kom det lite snö.

Puss & Kram, Máret Elle

Juovlamánnu

2011-12-01T19:52:00.007+01:00

Juovlamánnu. December på samiska.

Tänk att det redan är december! Tiden går bra fort. Den här veckan har också, liksom övriga veckor, bara rusat iväg. Redan torsdag idag...

Jag har inte haft tid att skriva de senaste dagarna då jag har haft så mycket att göra. Har suttit och pluggat mest hela veckan och när man kommer hem från skolan vill man helst inte sätta sig framför datorn. Då vill man göra andra saker. Plus att jag faktiskt har haft ett socialt liv denna vecka med vänner på besök om kvällarna. Bra mycket trevligare det än att hänga på facebook och bloggen, om man säger så. :-)

Det är ju så mysigt att få besök denna tid på året. Tända ljus, dricka glögg och äta pepparkakor.

Hur som helst. Det här ska inte bli ett alltför långt inlägg. Det har jag varken tid eller lust med. Men jag lever. Snön är borta = slask och halka på gatorna = jobbigt att ta sig fram och tillbaka. Jag läser två mycket intressanta kurser och det går bra än så länge. Julen närmar sig. Snart slut på studentlivet = examen.

Träffar glada energigivande människor varje dag - är inte det fantastiskt i en bitter värld som denna? :-P

Jag har bland annat fått en ny, trevlig och gullig kamrat på skolan som jag numera hänger med hela dagarna. Vi har haft jättetrevligt den här veckan på skolan. Då är det ju också roligare att vara där om dagarna, när man har någon man kan skratta och ha roligt tillsammans med samtidigt som man faktiskt ägnar sig åt sina studier.

Träffar även på gamla studiekamrater lite nu och då, vilket är väldigt trevligt. Kul att många av dom redan har fått ett jobb. Jag gläds verkligen med dom. Jag ska också ta mig i kragen och skicka in några jobbansökningar snart, kanske redan ikväll? Borde, borde... Alla dessa måsten i livet. Men så är det ju. Man måste ju jobba för att överleva eller i allafall för att ha ett någorlunda roligt liv. Om man inte är störtrik förstås. Men oavsett, så är det ju viktigt att ha något meningsfullt att göra. Å så det här med att börja tjäna pengar frestar ju. En möjlighet att kunna spara till mina resor och välgörenhetsarbeten. Jag räknade lite snabbt ut att jag har möjlighet att faktiskt bli miljonär innan jag är 40 år. Det är ju bara lite mer än 12 år dit. Det är ju ingen tid alls. Hipps vipps är man där. Inte för att jag tror att det här med pengar gör en lyckligare, men det underlättar väldigt mycket för att kunna uppfylla sina mål och drömmar i livet.

Vad händer mer i mitt liv?

Jo, nog rullar det på. Det är väl bra med mig. Förutom att jag saknar min släkt och mina vänner. Jag är väldigt dålig på att höra av mig till många av er. Men heeey, jag tycker om er i allafall. Jag har bara inte haft tid eller ork nu på siståne. När jag kommer hem på kvällarna är jag så trött att jag bara inte kommer på att tänka på alla som jag borde höra av mig till. Men å andra sidan. Ni kan ju också höra av er. ;-) Nu gör jag det enkelt för mig och kastar bollen till er. Ni får också gärna ringa, slänga iväg ett sms till mig eller komma på kaffebesök någon dag.

Men många av er bor ju inte ens här i stan. :-( Så lite svårt att ses, men jag hoppas våra vägar möts snart igen.

Kramar från

Máret Elle

eller Marit, Láila Máret Elle, Marit-Ellen, Laila Marit Ellen, Maret, Máret...

eller vad ni nu kallar mig för... ;-) Kärt barn har många namn eller vad det nu heter. Jag har konstaterat att jag heter olika beroende på om jag är i norr eller söder, hemma eller på främmande platser, inom det samiska eller det svenska samhället, familj/vänner eller myndigheter...

Inte ens min familj och släkt kallar mig detsamma. Hemma i Idivuoma (160km norr om Kiruna) är jag Máret Elle eller Máret. Den norska släkten kallar mig Máret Elle eller Láila Máret Elle, ibland också bara Láila.

Máret eller Máret Elle (eller hela mitt namn Laila Máret Elle) är den samiska versionen av mitt namn och den jag identifierar mig själv bäst i.

Myndigheterna, skolan och ja, det svenska samhället har döpt mig Marit.

Jag presenterar mig, för enkelhetens skull, Marit för mina svensktalande "svenska" vänner.

Även några av mina svensktalande samiska vänner kallar mig också för Marit. Det har liksom bara blivit så.

Några säger Marit-Ellen.

Andra säger Maret. Med det där roliga svenska klanget.

Nu vet ni det. Ifall ni undrat över mitt namn. Eller ja, jag vet att några av er har undrat, för några av er har frågat rakt ut, andra har bara sett allmänt förvirrade ut och en del ser man att dom förstår inte riktigt hur det här hänger ihop... Och en del vet inte riktigt vilket namn dom ska spara mig som på mobilen. :-))

Men. Jag heter olika. Olika människor kallar mig olika.

Du kallar mig för det du är van med, och vet du... Det är helt okej! :-)

Tänk att ett namn kan skapa så mycket förvirring hos folk. :-))

"Men vad heter du, egentligen?" - en vanlig fråga som dyker upp.

Jag kan tyvärr inte ge något riktigt tydligt svar på det. Om du vill veta får du nog fråga den/de som bestämde mitt namn från början... :-)

Tss. Nu blev det ett långt inlägg i allafall... ;-)

Första advent och snö

2011-11-27T23:59:00.002+01:00

Så då kom snön till slut. Lagomt till första advent.

27.11.2011

Jag har då inte ens julpyntat än. Igår var det sol och fortfarande grönt gräs på marken så har verkligen inte fått någon "första advent och julpynta" känsla än.

Jag tänker också på miljön och det här med energiförbrukning. Jag såg på nyhetsmorgon att det kostar runt 36 kr att ha en vanlig elektrisk ljusstake på under julen. Det är ganska mycket energi med andra ord. Och det är ännu drygt en månad kvar till jul. Så varför stressa med pyntandet? Nog hinner vi väl få jul i huset. Jag förstår bara inte all denna hets kring julen. Tänk dom som klär hela huset med en massa ljus. Typ som i USA. Hur mycket pengar skulle inte världen kunna lägga på något bättre än allt det som läggs på julen? Hur många hungriga magar skulle inte kunna mättas?

Det är så jäkla mycket överdrift i allt som människan gör. Hela tiden. All mat vi handlar som inte äts upp och kastas. Alla dessa fancy kläder som samlas i garderoben. Mer skor på hyllan än vi klarar av att använda. Alla teknikprylar som blir omoderna och byts ut med annat efter ett år. All energiförbrukning på lampor, datorer, mm. Alla träd som huggs ner för tillverkning av papper som vi slösar med till julklappar och annat krims krams. Ja, jag skulle kunna rabbla upp mer, men det kanske inte behövs "to come to the point" så att säga. Vi äter upp vår jord. Vår vackra moder jord. Då hjälps inga fairtrade-märkta produkter. För dom tillverkas också. Alla fabriker som spottar ut dessa prylar som finns i butikerna. Saker som förr eller senare går till soptippen. Sorgligt, när man tänker efter.

Bara för att vi ska få den där lilla mikro-stunden av lycka.

Typ den där första dagen vi har en ny pryl. Eller rättare sagt, första timmen. Om en vecka vill vi ha något annat. Då är den där mikro-stunden av lycka borta. Putts väck. Kan bara ersättas på ett sätt. Fram med kontanterna eller kortet. För idag köper vi lyckan. Mer eller mindre.

Ja, och det är inte länge kvar till mellandagsrean. Då ska vi också handla. För då är ju allt så billigt.

Mina tankar går som vanligt till dom fattiga. Jag tycker folk glömmer bort det viktiga här i livet. Speciellt kring julen. Men också egentligen hela året.

Å så det här med att folk är så snåla mot varandra... Äckligt snåla ibland. Till och med mot sina vänner. Räknar på varenda krona. Men köpa en massa saker i överflöd, det kan dom. Som igår. Det var en kvinna utanför systembolaget som stod och spelade dragspel och hoppades få in några kronor. Man såg att hon tillhörde bättre behövande. Folk gick bara förbi. Dom hade råd att köpa sprit för flera hundra kronor. Men en krona till en utsatt människa kunde dom minsann inte skänka.

Världen är bra upp och ner.

Det märker man ju med vissa. Den här snålheten. Nästan dumsnåla. Jaaa... Tur att jag har fått lära mig hemma att vara givmild och att faktiskt säga "tack" när jag får något. Men nog finns det bra många otacksamma typer där ute. Som aldrig tackar. Bara tar. Och förväntar sig att få men ger aldrig själva. Folk som aldrig bjuder men förväntar sig att dom ska få av andra. Äta av kakan. Nä. Sådan typ av snålhet går inte hem hos mig.

Jaaa, nu spårade det här totalt över det jag egentligen hade tänkt skriva om... :-)

Vi tar lite bilder i stället och muntrar upp vardagsbitterheten...

Jag och min bästa vän Anna Marja var ut en sväng på lite festligheter igår.

Först kom Marlene och Yoshi förbi här hemma hos mig. Sen drog vi fyra vidare på förfest hos en tjej inte så långt bort här vart jag bor. Där var det lite nytt folk som man aldrig träffat förut. Trevligt. Så kom jag på att jag hade glömt kaffebryggaren på så då var det bara att sticka hem en sväng. Givetvis hann jag också byta kläder. Det är ju jag i ett nötskal. :-) Sen gick jag och AM in till stan och på g3s för att dansa. :-)

Jag och Anna Marja på gångbron, på väg in till stan igår kväll.

Jaa, vi dansade och hade riktigt roligt där på dansgolvet... Oh, yes. Mr.Killer-look med company var också där. Tss. Säger jag bara... :-)

Haha. Det var några som trodde att Anna Marja var min syrra för dom tyckte vi var så lika varandra. Så vi körde nog på det hela kvällen. Låt nu dom tro det om dom vill, tänkte jag. Inte så noga.

Hon är ju som min syster.

i hjärtat och själen.

Vi har alltid så roligt tillsammans. Vart vi än är har vi kul och skrattar. Underbart att ha en sån kompis!

En kompis som vet allt om en. Precis minsta lilla grej. Allt. Till och med det som du nästan förnekar för dig själv. Det allra mest pinsammaste du varit med om. Det som du helst vill glömma. Det bästa du varit med om. Dina lyckliga stunder i livet. Det sorgligaste du varit med om. Det som gjort dig ledsen.

Helt enkelt, en som man kan dela glädje och sorg med. Skratt och gråt.

Idag

Anna Marja

Jag vs. Joggaren.

Jag och Anna Marja tog oss en tur in till stan idag. Det var julskyltning och massor med tomtar och troll på stan. Vi gick runt lite och kikade. Tog en kopp kaffe på ett fik. Mysigt var det!

Jag vill krama storsjöodjuret. Så söt!

Mr. Santa var också här idag. :-) Tur för mig att jag har varit så snäll i år. ;-P

Julstämning i Östersund!

Tack gulliga Johannes för de nybakta lussekatterna! Det var supergott. Lite glögg till det blev det ikväll.

Har haft en väldigt trevlig helg. Nu ska jag sussa och drömma söta drömmar, förhoppningsvis. ;-)

Godnatt!

Máret Elle

Obotlig?

2011-11-26T01:21:00.003+01:00

Ja, jag är nog en obotlig romantiker. På många sätt.

Jag tror på kärleken.

Så nu sitter jag här hemma, ensam en fredagkväll (natt?) med endast levande ljus och suckar djupt till denna underbara scen från filmen Titanic. Lite patetiskt kanske kan tyckas med tanke på att alla andra förmodligen är ute och festar nu, men det struntar jag fullständigt i. Jag står för min otroligt patetiska och romantiska sida. Jag är egentligen inte så hård som jag kanske verkar vara. Det finns en mjuk sida hos mig också. Men det vet nog redan ni som känner mig väl...

Minnen...

För att inte tala om den här...

Romeo & Julia. Den såg man ju om och om igen när man var en liten fjortis. Går hem än idag hos mig. :-) Jag vet inte, men det kanske är nåt med den där Leo? Haha. :-) Hur som helst, så blir man alldeles varm av såna här romantiska (och oftast sorgliga) filmer... :-( Varför kan det aldrig bli lyckliga slut?

Jag tror på kärlek vid första ögonkastet.

Den plötsliga. Den oväntade. Den magiska.

Máret Elle

Sjukt nöjd

2011-11-24T21:36:00.000+01:00

Ja. Just nu är jag sjukt nöjd över mig själv, om man får vara det i Jante-Sverige. Jag har just gjort klart en liten skoluppgift som faktiskt tog längre tid än trott. Men nu är det gjort! En 45-50 sidors artikel på engelska som jag sammanfattat och diskuterat på ett par sidor. Så himla nice när det var gjort, kan jag lova er! Och jag slipper vara vaken framför datorn halva natten för att bli klar. Jag kan faktiskt ta kväll. Å med gott samvete för en gångs skull.

Thank you Google translate. Thank you Miss Laila Marit Ellen for being so incredible smart and disciplined today. :-)

Det går bra nu, med andra ord.

Ett stort glädjehopp för det!

Máret Elle

Borde men...

2011-11-23T20:05:00.003+01:00

Ja, jag borde ju plugga.

Men... Jag ligger hellre i ryggläge på soffan och inväntar Bonde söker fru. :-)

Jag har verkligen ingen karaktär ikväll.

Tänker bara på allt det andra roliga man kan göra. Å så har det ju faktiskt varit en hård dag på skolan. Eller... I allafall fram till klockan 13. Sen kom Anna Marja och hämtade mig och vi for på stan. :-) Jaja. Man måste ju prioritera sina vänner också. Inte bara skolan. ;-)

På med dom indiska mysbyxorna, hopp i ullsockarna och slänga upp fötterna på soffan. Det är ju typ det skönaste som finns...

Sen har jag ju finbesök ikväll också. Mårten kom förbi. :-)

Typiskt att man alltid ska få oväntat besök när man just hoppat i myskläderna. Då plingar det minsann alltid på dörren. Det slår aldrig fel. Jaja. Han kan nog leva med denna syn. :-)

Máret Elle

Vad är lycka?

2011-11-22T22:00:00.001+01:00

Vi såg filmen "Mammut" av Lukas Moodysson på skolan ikväll. Läser, som jag tidigare nämnt, kursen Etnicitet, makt och genus. Kom just hem från skolan. Klockan är 20.23. Den längsta skoldagen hittills. I allafall, filmen är verkligen värd att se! Har sett den förut men den berörde mig lika starkt ikväll. Den visar så väl på världens orättvisor och globala problem. Har ni inte sett den, se den! Den påminner också en om hur bra man har det här hemma i vår värld. Den öppnar upp ögonen för den som har glömt bort att uppskatta ting som vi anser vara små saker i vardagen, till exempel rent vatten och mat på bordet varje dag, ett värdigt arbete, möjligheter att studera, få sjukvård, osv. Den visar också på hur olyckliga vi människor är trots att vi äger mer än vi behöver, har de finaste grejerna man kan tänka sig, kan hitta på en massa saker på vår fritid, osv. Filmen får en att reflektera över vad riktig glädje och lycka är.

Vad är egentligen lycka?

Är det att kunna köpa alla dom där grejerna som man ändå hade kunnat klara sig utan? I en del länder säljer man sina familjemedlemmar för att kunna köpa till exempel en tv. Men är vi här hemma så mycket mer annorlunda? Vi jobbar nästan ihjäl oss för att kunna köpa alla dessa prylar, som sen hamnar på tippen förr eller senare... Ganska knäppt. Eller?

Efter dagens lektioner och filmen kom jag också att tänka på när jag var i Indien. När jag övernattade hos en familj på landsbygden. Tänker bland annat på den här gravida kvinnan som gav mig och min studiekamrat deras enda madrass. Så att vi skulle få ligga skönt. Själv låg hon direkt på det hårda golvet. Det kändes så himla fel, att vi skulle få ligga på madrassen och hon som var höggravid på golvet. Men hon insisterade verkligen. Jag blir så rörd varje gång jag tänker på hennes fantastiska gästvänlighet.

Undrar hur det går med henne idag. Och barnet.

Máret Elle

Oh.

2011-11-22T10:06:00.000+01:00

En sån underbar dag!

Det är bra härligt att få vakna upp till sol och blå himmel (mina blommor älskar det också!). Man får så mycket mer energi. Det kan behövas efter en hård helg, kan jag lova... Gissa om jag har varit trött efter helgen?! Det är bara att inse att man inte längre är nybliven 20-åring och pallar kalas i 2 dagar. Nä, numera tänker man om minst 3 gånger om det ens är värt att gå ut och partaja. Hur som helst. Igår sov jag till 11! Och tidigare imorse orkade jag knappt kliva upp. Snoozade en halvtimme. Jag brukar aldrig snooza. Närmare sagt, I hate it! Tycker det är skitjobbigt när folk snoozar. Särskilt om man själv sover i samma lägenhet, eller ännu värre i samma säng. Varför bara inte kliva upp på en gång? Men imorse kunde jag nästan känna lite sympati med dom som är sjukt morgontrötta och måste snooza varenda gång. Idag föll jag ju som sagt själv i snoozträsket...

Men nu är jag i allafall uppe och hur redo som helst för en ny dag. Ska ta och dricka lite morgonkaffe först och sedan ta tag i mina studier. Läsa lite vetenskapliga artiklar. Weeeei, eller? :-P

Idag är en mycket lång skoldag. Börjar 13.30 och går fram till klockan 20.00 på kvällen! Känns väldigt segt, men det är bara att acceptera läget. Det är föreläsning, seminarium och film på schemat. Så jag har det jag gör idag.

Förresten så har jag fått världens bästa Anna Marja hit på besök denna vecka. Hur mysigt som helst.

Máret Elle

Älskar

2011-11-21T14:12:00.000+01:00

den här låten. Så himla fin. Underbar.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag.

By Kent.

Máret Elle

Kalas hela helgen

2011-11-20T13:07:00.001+01:00

Japp, helgen blev riktigt lyckad. Haha. Vad roligt vi har haft hela helgen! Har inte haft så kul på länge. Vi firade Aanta som fyllde 30 år. Familjen och vänner kom hit på kalas. På fredag var det middag här hemma. Jag hade tillagat älg i ugn och till det blev det potatisgratäng, kantarellsås och sallad. Sen blev det tårta, kakor och sånt med kaffe. Och fest på kvällen, givetvis. Vi var ändå rätt många som samlades här. Jag var ju som lite orolig innan att folk inte skulle få plats att sitta men det gick nog bra. Live musik hade vi också. Bröderna spelade, som vanligt. :-) Lördag var vi ett gäng som var och bowlade, också väldigt roligt med tanke på att det var som ett tag sen jag bowlade sist... På kvällen kom Felicia in till stan och vi for först på en liten förfest hos Brita och sen hamnade vi på g3s hela gänget. Jag och tjejerna hade himla roligt på dansgolvet. Me like! :-) Det var sjukt kul att shejka loss. Haha. Vad vi har skrattat och svamlat. :-) Alltså. Vilket underbart gäng jag har haft här hemma hos mig. Träffade även annat roligt känt folk. Riktig trevlig helg med andra ord. :-)

Här ser ni lite av det jag bakade till kalaset...

Vit marsipantårta med chokladmousse, hallon och vaniljkräm. Det samiska soltecknet och en ren ska det föreställa. :-)

Grön marsipantårta. Lahkoe Biejjine betyder typ Grattis eller egentligen "Lycka med dagen" på sydsamiska.

Smörgåstårta med räkor, lax och annat gott.

Slutresultatet av mina "cupcakes".

Och lite andra bilder...

Jag och "lillebror" Johannes, som sjunger en låt som jag döpte till "Boston" men låter heter egentligen "Naive" av The Kooks. :-) Fatta va bra du var på att sjunga den Johannes! Me like!

Min andra "lillebror", Joel. Också fantastisk duktig på att sjunga och spela.

Bowling på lördag. Jag hade inte bowlat på flera år. Det var kul!

Det var allt för nu.

Máret Elle

Födelsedagar och ett indiskt kalas?

2011-11-17T12:14:00.002+01:00

17 november. Idag är en speciell dag. För idag fyller min största förebild år.

Det finns många... Men ingen är som Du.

Ellen Susanna
28 juni, 2008

26 april, 2005

Ord räcker inte till att beskriva hur mycket Du betyder, för mig och för vår familj. Min kärlek till dig går inte att mäta i siffror. Den sträcker sig över alla jordens länder, förbi månen och alla stjärnorna, ut i universum och ännu längre. Den är varmare än solens strålar. Kärlek så obeskrivlig.

Tyvärr kan jag inte vara i Idivuoma och fira min mormor som fyller år idag. Men tankarna är där. Nästa år blir det i allafall ett stort kalas där hemma i byn. Då fyller hon nämligen 70! Och mamma 50. Då ska Marakatt familjen verkligen fira. :-)

Nu ska jag fortsätta pyssla på här hemma på Frösön. Mycket att göra. Imorgon blir det nämligen 30-års kalas här på Fritzhemsgatan. Jag måste städa undan lite grejer och ställa fram en massa bord och stolar, baka tårtor ikväll, osv...

Jag har att göra, med andra ord. Få se då hur många som dyker upp. Det är liksom inget stort kalas, men det lär väl bli några stycken i allafall. Dom närmaste, släkt och vänner, som kan vara rätt så många ändå, med tanke på ytan vi ska hålla till på. Tur i allafall att vi har en 3:a och inte en liten etta. :-)

Yeah yeah. Det blir nog bra det här.

Finns det hjärterum finns det stjärterum. Folk får väl sitta på golvet i värsta fall. Lite indiskt tema på det hela... Namaste! ;-)

Máret Elle

Onsdag

2011-11-17T01:28:00.004+01:00

Det är egentligen torsdag nu men jag anser det fortfarande vara onsdag för jag har inte gått och lagt mig än... :-) Ska väl snart krypa ner under täcket. Klockan är 00.49 nu. Vad har jag gjort hela dagen? Jo. Jag har varit ute och handlat grejer till kalaset och sen har jag bakat. Usch, vad jag kommer hata bakelser efter det här. Tur att man inte arrangerar kalas alltför ofta. Men det ska faktiskt bli kul på fredag. Till och från har jag väl känt si och så där med allt det här. För jag har så himla mycket att göra, och så himla mycket annat att tänka på. Sista sluttampen i skolan innan examen = massor att göra. Bara 8 veckor kvar av skolan nu. Sedan har jag fortfarande tankarna någon annanstans. Även om allt verkar "okej" på ytan är det kanske inte så... Även om man inte gråter kan man ändå vara ledsen. Fastän man ler betyder inte alltid att man är glad. Men det är väl bara att förtränga allt det där, för tillfället. Trycka ner allt under kudden. Som man alltid gör. I allafall jag - fröken expert på att glömma bort sig själv och sätta allt annat i första rum. Jag glömmer ofta bort att se den viktigaste personen i mitt liv - mig själv.

Det kanske är fler som gör det? Jag tror nästan det. I en värld full av stressade, utbrända och olyckliga människor... Det är väl en av dom bästa överlevnadsstrategierna, att förtränga och undvika det svåra. Synd bara att det jobbiga kommer ikapp en förr eller senare med en ännu hårdare spark i magen. Det går liksom inte att undvika vissa saker. Det går inte att fly verkligheten. Den finns liksom där, oavsett.

Därför påminner jag mig själv, och er där ute, än en gång idag... Våga sätta dig själv i centrum. Våga ta plats och våga säg nej. Det är inte att vara egoistisk. Det handlar om att ta hand om sig själv. Och det är minst lika viktigt som att ta hand om andra. Men jag lär väl glömma det här som jag just skrev lika fort som vinden sveper förbi... Imorgon är jag nog tillbaka i mina gamla skor som snart är utnötta till marken.

Semester och ett par riktigt färgglada flip-flops vore grejer. Och sand mellan tårna.

Máret Elle

Sol och cupcakes

2011-11-15T17:18:00.002+01:00

Blir man inte bara strålande glad av solen?! :-)

Underbart vackert väder här i Östersund idag. Jag vart så inspirerad och full av energi av det fina milda vädret och efter min prommis ute, att jag ställde mig och gjorde cupcakes, eller stora muffins, som det heter på vanlig svenska. Vill bara tala om att jag väldigt sällan bakar något annat än kladdkaka (och nuförtiden även cheesecake faktiskt). :-) Men kanske blir en bagerska av mig också nångång...?! Som när man får en egen familj, och barn i huset? Eller när man blir mammaledig och hinner syssla med bakning och sånt, och verkligen vara en riktig hemmafru med allt vad det innebär? Kanske jag då kommer göra allt som jag inte gör idag...? Maybe, baby.

Måste ju baka lite nu till helgen i allafall. Tårtor och sånt. Illa tvungen, även om jag själv inte är sådär jätteförtjust i tårtor. Men lite måste man väl anstränga sig om man ska ha kalas i huset. Såg i allafall att det fanns en massa roliga grejer nere på Konsum som man kan slänga på tårtor och bakelser så med lite fantasi blir det nog kul. Vanliga gräddtårtor är ju så tråkiga. Men blir väl nån sån också, antar jag... Med massa goda frukter och bär kan ju faktiskt till och med en gräddtårta vara rikigt god.

Cupcakes med hallon i. Dom här blev lite väl stora. Dom ska väl få en sån där garnering, topping, glasyr, eller vad det nu heter... men kanske dom här blev lite väl för stora till det? Kanske bara lämnar dom som dom är. Tror nästan det.

Rosa papper ska det vara, givetvis... ;-)

Gjorde även några lite mindre. Blir att frysa ner dom här någon dag för att sen ta fram dom på fredag och pynta dom lite med nån sån där glasyr och slänga på lite fint strössel eller nå sånt, tänkte jag.

Imorgon eller torsdag blir det nog att baka stora chokladmuffins med chokladbitar i...

Ja. Som sagt. Allt är roligare än att plugga. Men lite skolarbete blir det också gjort mellan varverna. Haha. Där ljög jag så jag nästan tror på det själv. :-) Måste väl ta och läsa lite nu ikväll... Vetenskapliga artiklar är ju bland det bästa som finns som kvällsaktivitet. Riktigt myyyyyys. :-)

Förresten så vart jag riktigt sugen på att åka iväg utomlands och studera när jag fick posten idag. Japp. Hör och häpna. Jag vart himla sugen på att studera ännu mera. Såg nämligen en annons i tidningen Studentliv. Det här handlar om en 10 veckors kurs i freds- och konfliktkunskap och som går i Indien med start i februari eller augusti. Synd bara att upplägget kostar 45000 kr. Och i det ingår bara kursen, boende och lunch. Med resa och att göra roliga saker blir det nästan för dyrt. Men det är lov att drömma. Kolla in sidan http://www.kulturstudier.se/freds-och-konfliktkunskap .

Hade också kunnat tänka mig att läsa Utvecklingsstudier, i Vietnam. Kursen går ut på att "analysera orsakerna till dagens utvecklingsproblem och titta närmare på kontroverser rörande global rättvisa och visioner om hållbar utveckling och ger grundläggande förståelse för kärnbegrepp som fattigdom, nationalism, identitet, etnicitet, genus, ekonomi, religion och jämställdhet.". Check this out http://www.kulturstudier.se/utvecklingsstudier .

Eller kanske det bara är en stark längtan ut i världen som jag har? Ut och resa... Fy f.. vad underbart det hade varit. Att få komma iväg en sväng.

Máret Elle

Pluggar (bloggar)

2011-11-15T11:11:00.000+01:00

Ny vecka. Nya tag. Officiellt pluggar jag idag.

Just nu läser jag en artikel som heter

"Overcoming Movement Obstacles by the Religiously Orthodox: The Muslim Brotherhood in Egypt, Shas in Israel, Comunione e Liberazione in Italy, and the Salvation Army in the United States"

som tillhör kursen Religion och socialt arbete, som jag läser. Artikeln är, som ni kanske redan anar, på engelska och är hela 48 sidor lång. Meningen är att jag ska skriva en sammanfattning och reflektera/diskutera kring den här artikeln...

Av nån konstig anledning hamnade jag här på bloggen. :-)

Tänkte dela med mig av lite bilder från helgen...

Det här är det jag är bäst på. :-) Fredagsmys hemma på soffan.

Lördag. Ute och traskade i Östersund. Vintern känns långt borta såna här fina dagar.

Tror du på kärleken? Det stora hjärtat hittar du i allafall i Östersund. :-)

Min kompis ville också vara med på kort. :-)

Små saker som gör livet.

Min otroligt barnsliga sida kikar fram lite nu och då. :-)

Man bör inte vara en som skäms lätt om man ska umgås med mig. :-)

Jag har en jättesöt ekorre utanför mitt hus. Piff heter han. Han äter upp alla pippifåglar, tänkte jag först skriva. Men jag menar förstås all mat till pippifåglarna...

Piff på spaning (efter puff?) så här en söndagmorgon.

Min skola. Mittuniversitetet i Östersund.

Mittuniversitetet 13 november 2011.

Tiden står aldrig still.

Här studerar jag!

Så här tomt är det en söndag. Bara ambitiösa studenter som jag som hänger på universitetet på söndagar. ;-)

Ja, det var lite av det som hände i helgen. Resten är hemligstämplat. ;-)

Äh, nu måste jag fortsätta med artikeln.

Men det är så himla fint väder ute. Solen skiner som aldrig förr. Jag funderar... Det var ju ett tag sen jag var ute och sprang. ;-) Varför är allt annat så mycket roligare när man egentligen skulle behöva plugga? Till och med städningen är ett rent nöje!

Nä. Jag måste... Jag bara måste ut en sväng. Det funkar inte att sitta inne när det är så fint väder ute. Å snart kommer ju kylan, snön och halkan. Lika bra att passa på nu medans det är fint. Man studerar ju faktiskt bättre om man fått i sig lite frisk luft! :-)

Máret Elle

You don´t know

2011-11-11T18:47:00.000+01:00

what you got until you´re missing it a lot...

Vilken reklam har jag hört det ifrån? För nog tycker jag mig minnas att det kommer från en reklam... Den där meningen poppar i allafall upp i mitt huvud idag.

Så sant som det var sagt, man glömmer alltför ofta bort att uppskatta saker och ting när de väl sker. Här och nu. Det är först när man verkligen saknar något eller någon som man tänker att "faaan, vad härligt det var egentligen". Alltså. Jag saknar vissa dagar. Dagar som aldrig mer kommer tillbaka. Som var liksom så underbara. På ett sätt. Det kommer säkert fler såna härliga dagar i ens liv men vissa stunder är liksom förevigade nånstans djupt där inne och man minns dom med ett stort leende. Dagar som är mer extra än alla andra dagar. Dagar som gör en riktigt glad när man tänker på dom. Man vill nästan återuppleva dom där dagarna igen på samma tid, plats och rum, för så underbara var dom. Men det går ju som inte att vrida tillbaka klockan. Vi kan drömma tillbaka och minnas men i verkligheten kan vi bara gå framåt... Lite sorgligt på ett sätt men det är liksom livet.

Jaja. Enough about the deep talking for today.

Idag började jag en till kurs, Religion och socialt arbete. Vad det är orkar jag inte ta nu men det har i allafall att göra med vilken betydelse religiösa övertygelser och organiserad religion kan ha för såväl socialarbetare som brukare. För religioner spelar roll. Dom finns och folk tror... Hur som helst så kommer det bli väldigt intressant.

Ikväll blir det Idol. Men först tacos här hemma i trevligt sällskap. Det var ett tag sen man åt det. Ska bli riktigt gott!

Hoppas mina läsare får en fin helg.

By the way. Jag rekommenderar filmen "Hanna" som vi såg igår. Den var faktiskt riktigt bra och spännande. Slutet var mindre bra, men det är väl ganska vanligt med dåliga slut nu förtiden.

Máret Elle

Fullmåne

2011-11-10T19:29:00.003+01:00

Det är fullmåne. Dags för alla varulvar att visa sig. Åh, nej! Tänk om jag blir avslöjad? :-P

Det sägs iallafall att man får svårt att sova och drömmer konstiga drömmar när det är fullmåne. Kanske förklaringen till mina konstiga drömmar förra natten. Spännande att se vart man hamnar nu i natt...

Skulle ta kort på månen. Här ser ni resultatet. :-)

Konstiga bilder.

Dålig fotograf? Nä... det var ju fel på månen. :-)

Jag minns så väl vart jag befann mig sist det var fullmåne.

Fint är det i allafall när det är fullmåne. Lite ljus i mörkret.

Ikväll blir det filmmys här hemma på Frösön. En actionfilm, "Hanna", som handlar om "16-åriga Hanna som är intelligent, nyfiken och attraktiv... och utbildad lönnmördare. Hon har levt större delen av sitt liv undangömd i den arktiska vildmarken och tränats i stridsteknik av sin far. Nu skickas hon tillbaka till civilisationen där en hänsynslös CIA-chef väntar på att utplåna alla spår av hennes existens. Hanna får efterhand reda på sanningen om sitt förflutna och tvingas kämpa för att överleva samt hämnas på den person som gjort henne till en mördarmaskin."

Blir spännande.

Men först middag!

Idag är det egenfångad fjällöring på menyn, ugnstekt med massa lök och Creme Bonjour ost (vitlök) samt olika kryddor. Mums! Fisk är ju som både gott och nyttigt. "Bra för hjärnan", som någon sa. :-)

Máret Elle

10 november

2011-11-10T13:24:00.001+01:00

Idag fyller min fantastiskt söta ristbárdni (gudson) Matteus hela 5 år!

Jag är så stolt över honom och mina andra gudbarn som jag har fått glädjen att bli risteadni (gudmor) till. Så stort grattis till dig, fina Matteus, även om du förmodligen inte läser risteadnis blogg... än. :-)

Idag är en väldigt fin dag på andra sätt också. Solen skiner och ja, det är bara så himla vackert ute. Jag och Aanta har varit ute och gått i finvädret men glömde kameran så blev inga bilder den här gången. Men kanske senare på eftermiddan när jag ska ut en sväng igen. :-)

Annars blev det väldigt trevligt igår kväll. "Lillebror" Johannes kom över på middag här hemma hos oss. Han hade faktiskt med sig en flaska rödvin så middagen blev riktigt nice. Alltid lika trevligt att få bjuda folk på middag. Roligare det än att sitta och äta själv. Det är ju som ganska tråkigt. :-P Usch. Jag hade nog inte klarat av ett ensamliv alltför länge. Jag är nog mer en "flockmänniska". Även om jag älskar tystnaden och stillheten också... Jag trodde tidigare att jag var mer en sån där ensamvarg, eftersom jag älskar stillhet, men jag trivs nog faktiskt bäst när jag är tillsammans med andra. Kanske har att göra med att jag har en stor familj i bagaget. Jag är van med att det är en massa ljud (oljud) och lite mer actionfyllda vardagar. Jag vill gärna ha någon hos mig. Det är nog faktiskt mer värt än stillheten, om du frågar mig.

Nä. Nu flyr dagen återigen blixtsnabbt. Jag ska ta och försöka göra lite nytta (läsa en massa vetenskaplig tjiffsan tjoffsan och bli lite smartare) medans jag väntar på lunchen som min sambo ska tillaga. :-) Det är som skönt att bli lite "servad" ibland. Jag passar även på att ta fram min "att göra-lista" när jag har en viss person hemma... ;-)

Máret Elle

56 kronor

2011-11-09T17:12:00.002+01:00

och du får det här på Konsum. Paprika, grädde, rödbetor, sötpotatis, tomater och ett gäng clementiner. Inte så illa... :-)

Idag har jag varit på skolan en sväng och gjort lite nytta. Sen så har jag inte gjort så mycket mer men klockan är ju inte mer än kvart i 5 nu på eftermiddan så hela kvällen väntar mig. Är ju Bonde söker fru ikväll också, som man bara måste se. Annars håller jag på o steker rostbiff av älg i ugn nu. Till det ska jag fixa lite rotgrönsaker (morötter, rödbetor, potatis, sötpotatis, och kanske något mer) som också ska in i ugnen. Å så annat tillbehör som sås och sånt. Tänkte jag skulle laga något gott till älsklingen som kommer hem senare ikväll från två dagars rengärde. Dessutom är det väldigt enkelt att slänga mat i ugnen, för det gör ju sig som av sig självt. Då kan man passa på att plugga medans, eller göra något annat som att till exempel blogga. :-) Det är som fint det.

Man skulle haft lite rödvin också. Men det är inget som jag förvarar hemma. Det brukar ju som oftast ta slut samma dag man köper in det, vilket blir sådär 1-2 ggr per år, eftersom jag inte är någon stor vindrickare till maten. :-) Men till den här middagen hade det nog faktiskt funkat väldigt bra.

Jaja. Nu ska jag ta och läsa lite vetenskapliga artiklar innan det är dags o börja skära grönsakerna.

Máret Elle

Fint besök

2011-11-08T23:54:00.001+01:00

Fick faktiskt besök nu så här på kvällen. Det var trevligt med lite sällskap. Få skratta lite.

Det var som behövligt.

Nä. Nu har den värsta magonten gått över. Jag har landat på Planet Earth och kan stå på båda benen igen. Kanske till och med tänka klart?! Det känns så skönt på ett sätt. Även om det gör ont att falla hårt och plötsligt ner på den kalla marken.

Jag har min kusin att tacka för de senaste dagarna när jag ringt och sms:at henne om det jobbiga. Hon fick mig att inse några viktiga saker. Och innerst inne vet jag själv. Men jag levde väl i två världar med tanke på allt det andra jobbiga som hände innan, med sorgen och så. Hur som helst så går jag vidare med allt nu. Det finns liksom ändå inget annat att göra...

Jag och kusin. Trötta och slitna efter en jobbig dag... Idag är det exakt en månad sen vi fick beskedet.

Máret Elle

Min Fairtrade-märkta favorit

2011-11-08T19:51:00.004+01:00

Idag har jag varit på skolan på föreläsning om kolonialism och postkolonialism, ätit lunch med en kurskamrat, varit på bibblan och kollat lite på kurslitteraturen, promenerade hem till frösön i det vackra vädret, dagdrömt och bloggat, tog en alldeles för lång powernap på lite över en timme, tittat lite på tv, ätit middag, tvättat kläder, facebookat, dammsugat lägenheten, tänkt några gånger att jag ska plugga men inte kommit till skott, å nu bloggar jag igen... En ganska okej dag.

Speciellt om man nu så här på kvällen är tillsammans med sin favorit.

Då behövs inte mycket mer för att man ska känna sann lycka. :-)

Låt mig presentera

Mr. New York Super Fudge Chunk.

Det vart ju över glass sen igår och jag har ju inte samvete att låta han ligga där ensam i frysen. Klart han ska få vara här med mig i värmen, på soffan med levande ljus omkring oss. Riktig mysfaktor. Nästan romantiskt. Fattas bara en pusselbit. ;-)

Jag ser ju att han är vettig också, Mr. New York. Han är ju Fairtrade-märkt. Ännu en mycket god anledning att ta med sig honom hem nästa gång man är på Konsum.

Máret Elle

Dagdrömmer

2011-11-08T15:05:00.004+01:00

om att få åka iväg.

Låååångt.

Afrika?

Ja, faktiskt. Närmare bestämt Kenya.

Jag har nämligen en kompis vars föräldrar kommer från Kenya, så hon har varit där många gånger. Efter allt fantastiskt hon har berättat om sina föräldrars hemland har jag faktiskt blivit riktigt inspirerad att åka dit en vacker dag...

Kikar på lite bilder på nätet och läser om Kenya och tanken på att besöka landet lockar mig mer och mer. Safari, kritvita stränder, olika befolkningsgrupper, underbara glada färger och massor med annat. Vilken upplevelse det hade varit att få åka dit! Se alla vilda djur i deras naturliga miljö, möta nya människor, lära sig om andra kulturer, mm. Hade varit riktigt nice!

Jo du. En dag ska jag åka dit. Förr eller senare.

Tack underbara Wanjiru för att du gav mig den drömmen. <3

Cornelia, jag och Wanjiru under ett mangoträd på en landsbygd i Indien.

Vill besöka många fler länder också, både fattiga och rika länder. Och så vill jag åka tillbaka till Indien och träffa alla mina vänner där snart igen. Hmm, hur ska jag hinna med allt? Livet är ju så kort och så mycket man vill göra. Kanske prova på att jobba utomlands med utsatta grupper? Varför inte? Jag är öppen för alla möjligheter. Världen över.

Máret Elle

Tillbaka

2011-11-07T22:19:00.001+01:00

i Östersund. I min lägenhet.

Det var en ganska jobbig busstur igår. Efter mitt senaste inlägg kom det ännu mer folk och till slut var det så mycket folk att några blev utan sittplats och fick typ sitta på golvet. Och så jäkla varmt var det också. Chauffören eldade järnet i elementena. Men jag ska inte klaga, jag hade ju sittplats åtminstone. :-) Dessutom är jag väl ganska van med trängseln sen jag var i Indien. :-)

Men alltså. Jag vart så förbannad på en del som inte fattade att ge plats åt folk. Där satt dom, helt bekväma, med sina grejer på andra sätet, när de ser att det kommer folk som också vill ha sittplats. Nä. Inte ville dom flytta sina förbaskade grejer för att någon annan ska få sitta. Klart, dom ville väl halvligga där så skönt på båda sätena eller kunna bre ut sina grejer hur dom ville, precis som att dom var mer värd än alla andra.

Det kom i allafall en kille i 10-11 års åldern, med utländskt utseende, och som gick runt i bussen flera gånger och funderade på vart han skulle sätta sig. Trots att det fanns flera sittplatser och folk såg att han ville ha en plats, var det ändå ingen som gjorde någon som helst ansats på att flytta sina grejer så att han fick plats. Jag verkligen såg i hans ögon hur orolig han blev men inte vågade fråga någon om de kunde flytta på sina grejer. Jag hade redan en kvinna bredvid mig så jag kunde som inte erbjuda honom plats bredvid mig. Men till sist fick jag nog. Jag tyckte så himla synd om honom så jag reste mig upp och sa högt medans jag tittade runt i bussen "Alltså, finns det inte plats i bussen eller vad? Kan ingen flytta på sina grejer så att killen får sätta sig ner?" Då först började folk flytta på sina grejer så att han till slut kunde sätta sig ner. Herregud. Vad är det med folk nu förtiden? Tror dom verkligen att dom har ensamrätt till två sittplatser på en buss? Jag blir verkligen asförbannad på såna som är så bekväma av sig, att dom tror att dom är mer värd till bekvämlighet än någon annan. Usch. Såna människor äcklar mig totalt. Rent ut sagt!

Jaja, nog om det och över till något annat. Jag började på en ny kurs idag som heter "Etnicitet, makt och genus". Igår när jag kom hem tog jag fram datorn och skulle kika på schemat vilken tid och sal jag skulle till idag. Då ser jag att det står att det är en kurs för doktorander. Gissa om jag fick en klump i magen, som knöt sig hård som en stor bowlingkula. Shit, tänkte jag. Varför, varför, varför, valde jag inte den andra kursen om psykisk ohälsa och psykiatriska funktionshinder? Den hade säkert varit lättare. Vad faaaan har jag gett mig in på? "Aja, det är väl bara att gå imorgon och se vad det här är för något. Kanske man kan byta kurs...", tänkte jag.

Ja, idag så for jag iväg på universitetet. Gick till salen där föreläsningen skulle hållas. Träffar några bekanta ansikten från min klass men det var ganska många okända ansikten också. Efter ett tag hör jag att många av dom där okända typerna pratar engelska. Det började som smått röra sig lite i mitt huvud. Jag tänkte "Va?! Är det utländska studenter? Kommer den här kursen att hållas på engelska????" Kände återigen den där stora bowlingkulan i magen, knyta sig hårdare och hårdare. Så frågade jag en klasskompis om kursen skulle vara på engelska. Hon svarade att det var nog bara för doktoranderna, att hon trodde att kursen skulle hållas på svenska för oss andra. Jag blev som lugn där ett tag. Då kommer till slut läraren. Han presenterar sig och säger, på engelska, att kursen kommer att hållas engelska. Åååh, herreguuuud, tänkte jag. Återigen kom väldigt starka tankar på att byta till den andra kursen. Men till slut tänkte jag "Nä. Jag ger det en chans. Klart jag kommer klara den här kursen. Man klarar av mer än man tror." Och dessutom så vill jag läsa den här kursen. Varför ska jag byta kurs bara för att den är på ett annat språk än svenska? Varför skulle inte jag klara av en liten akademisk kurs på engelska när jag har varit tre månader i Indien? Det är ju liksom piss i Mississippi. Klart jag fixar det här! Har ju fixat allt annat. Jag tänker inte banga det här. Det finns ju Google översättare i värsta fall. :-) Dessutom fick vi gratis lunch tillsammans med vår lärare. Säkert en sorts strategi från institutionens sida att försöka hålla kvar studenterna på denna kurs. :-) Tydligen hade många av förra terminens studenter hoppat av den här kursen och börjat på en annan efter att de fick reda på att hela kursen var på engelska. Men jag tänker, det kan ju vara kul att testa något nytt ibland...

Jag antar utmaningen.

Lite också vad livet går ut på. Att våga ge sig ut i det okända.

Vem vet vad det kan leda till?

Vad kursen handlar om. Om etnicitet, genus och makt i samhället. Rasism, diskriminering, orättvisor, mm. Intressant!

Mitt schema. Verkar enkelt men det är bara för denna kurs. Börjar en till kurs på fredag.

Den underbara engelska kurslitteraturen. :-) Som jag har längtat efter alla underbara vetenskapliga artiklar!

Nu får jag inte blogga mer ikväll, har jag fått order om. Jag har nämligen en dejt med två härliga typer. Mr. New York Fudge á la Ben & Jerry (världens godaste glass) och Mr. Bergkvist, här hemma på den supersköna soffan. :-)

Máret Elle

På bussen

2011-11-06T13:51:00.000+01:00

på väg till mitt hem i Östersund. Efter bara exakt en månad.

Har passerat Arvidsjaur för en stund sedan. Bara lite mer än 6 timmar kvar. :-P

Det kändes otroligt jobbigt att fara men nångång måste ju livet börja rulla på igen. Det ska i allafall bli skönt att få komma tillbaka till skolan. Träffa alla bekanta. Sysselsätta mig med mina studier. Tänka på annat. Framförallt ska det bli himla underbart att få träffa min underbara sambo igen. Jag frågade han om han kommer och hämtar mig på busstationen idag. "Självklart gör jag det. Det blir den bästa dagen på hela månaden." Gullig han är. Sen så ser jag verkligen framemot tills min bästa vän kommer till Östersund på praktik. Hon ska bo hos mig och det är jag glad för! Vad vore livet utan riktiga vänner? Nä. Det blir nog inte så dumt att komma till Östersund ändå. Jag har ju många där i Jämtland som bryr sig om mig och som jag också tycker väldigt mycket om. Det känns mycket bättre idag.

Hoff, det är stekhett i bussen och massa folk. I Arvidsjaur klev det på ett helt gäng. Än så länge sitter jag själv. Men det finns en viss risk för att jag får någon bredvid mig om inte alltför länge. :-)

Máret Elle

Luft

2011-11-06T09:10:00.001+01:00

Finally I can see you crystal clear.

Dina ord var bara luft. Tomma. Ingenting.

Som piss i Mississippi.

Tack.

Máret Elle

Ensam

2011-11-05T23:15:00.003+01:00

Jag har inte varit ensam på en hel månad, nu när jag tänker efter. Det har funnits någon där hela tiden. Min familj, släkt och bekanta. Någon att prata med. Någon att gråta med. Någon att skratta med. Eller bara någon att vara med. Dricka en kopp kaffe. Stirra. Fundera i stillhet. Tillsammans.

Men ikväll är jag ensam. Ensam med stort E. Det här kommer bli första natten som jag är ensam på en hel månad.

Kanske därför som jag är så rastlös och orolig i hela kroppen. Sitter och slötittar på en film på teve. Men inte ens det är roligt ikväll. Usch, vad jag hatar att vara ensam. Speciellt ikväll. Så många tankar som snurrar i mitt huvud. Inte särskilt positiva tankar. Jag känner mig så sjukt nere ikväll. Ledsen i hela själen.

Knappt någon som hör av sig heller. Telefonen är tystare än någonsin förr. Vart är alla när man behöver dom som mest? Förmodligen på party ikväll. Den här helgen är ju en sån där riktig suparhelg. Och när man vet att alla andra har roligt känner man sig ännu mer ensam. Men jag känner mig ganska förbi det där med att festa och fara runt överallt. Jag saknar inte det alls och jag skulle verkligen inte vilja dricka ikväll. Men jag önskar att någon kom hit och höll mig sällskap ikväll. Jag hade behövt det. Jag vill inte vara ensam.

Kan man inte bara lägga alla känslor i en låda och stänga igen locket ett tag? Jag orkar bara inte med det här just ikväll...

Máret Elle

Varje minut

2011-11-05T19:17:00.000+01:00

känns som en evighet.

Det känns som att jag aldrig någonsin varit rastlösare än just nu...

Kan inte timmarna bara gå?

Livslång kärlek?

Máret Elle

Kiruna

2011-11-05T16:19:00.001+01:00

Sitter här i Kiruna nu och gör absolut ingenting. Kom hit imorse med morbror. Imorgon åker jag nämligen tillbaka till Östersund. Trist att fara men men... En ny kurs börjar på måndag och det är ju skönt att vara med från början. Men kanske kommer tillbaka hit snart igen, typ redan om någon vecka av en anledning. Annars lär det nog dröja ett tag innan jag kommer norrut igen. But who knows? Plötsligt får man en rejäl hemlängtan. För hem är ändå hem, fastän jag bott där nere x antal år nu.

Usch, vad tråkigt det är i den här stan. Trist väder är det också. Regn och elände. Inte vill man vara ute i sånt här väder frivilligt. Får underhålla mig i mosters sällskap tills hon sticker iväg på nattjobb. Säkert inte ens nå bra på teven ikväll. Jaja, jag har ju iallafall min blogg. :-) Vem vet, kanske man får för sig att dra iväg på nå nöjen ikväll. Det var ju som ett tag sen man gjorde nå kul. Det har ju som inte varit en så rolig tid på siståne, fastän man har fått vara här hemma med sina nära och kära. Man har ju inte direkt haft semester, även om man varken har jobbat eller studerat. Det har varit fullt upp ändå med det ena och det andra.

Máret Elle

En månad

2011-11-05T09:51:00.002+01:00

har jag varit här hemma i norr.

En månad som gått så fort. Och nu är det på tiden att åka tillbaka.

Jag vill inte åka.
Jag vill inte lämna dig.
Det gör ont i hjärtat.

Tårarna rinner för min kind. Det är så jobbigt att lämna dig.

Att inte kunna stå vid din sida när du är ledsen. Att inte kunna hjälpa dig med allt det praktiska. Att veta att du stundvis blir ensam under den kalla och långa vintern. Jag åker med en stor klump i magen. Det känns som att tusen nålar sticker rakt in i hjärtat på mig.

Mitt hjärta gråter.

Máret Elle

USA och Ryssland

2011-11-05T01:26:00.002+01:00

Jepp. Jag har noterat att jag dagligen har flera läsare från USA och Ryssland. Å Norge förstås, som är på topp strax efter de svenska läsarna.

Men undrar vilken underbar ryss som egentligen intresserar sig för min blogg? Eller vilken Hollywood-kändis som snart kommer kontakta mig? ;-)

Hade som varit spännande att veta hur mina kära läsare ser ut och vilka dom är. :-) Säkert känner jag till många av er. Men kanske också finns nån man inte känner som läser min blogg?

Jag bjuder i allafall på lite bilder från förra veckan när jag var i Kiruna. :-)

Jag och ristnieida (guddotter) Isabella på tur med hundarna. Här är jag och hunden Baloo.. :-)

Söta ristnieida Isabella och hennes hund. :-)

Tada! I bakgrunden ser ni den välkända Kruvan.

Jag bad ungen att hoppa. :-)

Så bad ungen risteadni (gudmor) att hoppa. Å inte bangar man ju i första taget. Det var bara att hoppa. :-) Jag var dock lite orolig hur jag skulle landa med de där skorna. :-) Men det gick bra. Båda benen i behåll. :-)

Ristnieida och jag :-)

Jag och syrrans minsting, Medine

Busungarna tog över hela tågstationen i Kiruna. :-)

Syrrans söta flicka Zara Susanna

Syrrans underbara barn, Medine och Sebastian

<3 Mamma och jag <3

Máret Elle

Allhelgona

2011-11-04T17:46:00.000+01:00

Till minne av dom som lämnat vår jord tänder vi ljus.

Det var fint på kyrkogården ikväll. Alla ljus. All kärlek.

Máret Elle

Dubbelmoral, ytlighet och okunskap

2011-11-04T14:42:00.002+01:00

Jag har predikat för mina kusiner...

Om dubbelmoral. Ytlighet. En falsk fasad. Eller bara ren okunskap?

Igår var nämligen sopbilen här i Idivuoma och hämtade skräp. Det föll sig ganska naturligt att vi började prata om miljövänliga saker som ekologiska produkter och fairtrade-märkta varor. Det kanske är samma sak? Vad vet jag, som egentligen inte är så inne i den världen. Klart jag bryr mig om vår fantastiska moder jord. Jag försöker leva miljövänligt i den mån jag har kunskap om. Men det händer tyvärr också att jag slarvar. Kanske alltför ofta.

Det som stör mig mest är vissa människor som pratar asmycket om hur miljövänliga dom är, hur ofta dom handlar ekologiskt och rättvisemärkt, och bla bla bla. Det är ju jättebra och sannerligen viktigt att folk handlar ekologiskt och rättvisemärkta produkter. MEN. Nu kommer själva saken. Så sitter dessa människor med sitt ekologiska socker och sitt rättvisemärkta kaffe och ger utåt sett en bild av att dom är så himla miljövänliga och måna om djur, människor och natur. I själva verket så kanske dom också slänger ner en massa pengar på nya prylar varje månad. Tekniska saker, såsom nya fräna telefoner, datorer, plattskärmsteven, high tech kameror, digitala fotoramar och you name it. En sak blir omodern - året efter måste införskaffas den senaste uppdaterade prylen. Det råkar bli ett litet hål i tröjan eller i byxgrenen, och hej, vad hände med att laga kläder? Nä, klart man måste kasta och köpa nya, moderna. Inte kan man gå i sina avdankade, gamla kläder från några månader tillbaka eller sy igen det där lilla hålet på vanten.

Nä. Inte kan man heller köpa begagnat nu för tiden. Eller låna en grej av en bekant, om man bara behöver saken en dag eller någongång då och då. Nä. Det finns inte på kartan. Klart man ska ha egna, nya grejer. Gärna också kunna visa grannen att "se här, jag har något som du inte har". Klart att ens ungar ska ha det absolut bästa, dyraste och senaste. För vad ska folk annars tro? "Åh, herregud. Dom kanske tror att vi är fattiga?" Att använda samma vinterjacka som ifjol, nä guuuuuu så hemskt.

Jaja, sitta bäst man vill då med sitt ekologiska kaffe, om man ändå köper en massa grejer varje månad, som man egentligen kanske inte hade behövt. Överkonsumtion. Det är namnet. Jag vet inte hur man tänker då. Men min tanke är att för att du ska kunna köpa en sak, vad det än är, så är det alltid någon eller något som måste offras. Naturen, barnarbete, slavlöner, ohållbara arbetsplatser, djur som får lida, osv.

Sen så kanske den där grejen är kul ett tag - några dagar eller månader. Sen kastas den ändå bara in i garderoben eller ligger och dammar på hyllan.

Nä. Jag kanske är dålig på sopsortering och det här med att handla ekologiskt. Men jag försöker då bli bättre på att tänka efter en gång extra innan jag handlar. Behöver jag verkligen den här? Hur ofta kommer jag använda den här?

Det tror jag också är minst lika viktigt som det andra.

Nu närmar sig jul också, vilket får mig att tänka på den årliga materialistiska hetsen som skapar så stor stress och psykisk ohälsa hos människor. Att man måste ha. Man bara måste. Ha. Ha. Ha.

Hojja, kan man verkligen säga! Jag är då sjukt less på ytlighet, köpbegäret, och "jag är mer än alla andra bara för att jag äger mer än dig" och "se här, jag har ju faktiskt köpt ekologiska jeans (fastän jag egentligen har 100 par byxor i byrålådan)".

Vad hände med att umgås och ha det trevligt tillsammans med en kopp te? Nä, det är lika bra att vi bara träffas på Facebook. För folk gömmer sig ändå bara hemma med sina prylar nu förtiden och lägger upp en massa bilder på det senaste dom handlat. Sitt du där hemma med grejerna - jag bryr mig inte.

Jag passar på att göra något av livet och skapa minnen, istället för att låta mig bli slav under materialismens värld.

Och nej, jag är faktiskt varken bitter eller avundsjuk.

Máret Elle

Sju miljarder

2011-11-03T20:39:00.007+01:00

Det är siffran på antalet människor som finns här på jorden.

Sju miljarder!

Det är ganska mycket.

Sju miljarder.

Jag tror inte att jag riktigt förstår hur många det egentligen är.
Alla dessa människor.

Endast ett fåtal, en liten liten mini micro-del, av alla dessa människor kommer att beröra dig och ditt liv. Människor som kommer att skapa mening i ditt liv. Människor som kommer att förändra ditt liv. Människor som du kommer komma i kontakt med på något vis.

Människor som tillhör din familj, dvs. dina föräldrar, mor/farföräldrar, din sambo/hustru/man, dina barn, syskon, kusiner, osv.

Människor som blir din första kärlek, din flört, dina vänner, arbetskompisar, chef, grannar, kompisars kompisar, osv.

Människor som ger dig hjälp och service, som din läkare, kassörskan på konsum, brevbäraren, osv.

Och alla andra människor.

Människor som du möter varje dag.

Människor som du endast möter en gång i ditt liv.

Eller någongång då och då.

Några av dessa kommer du att dela obeskrivlig glädje med.
Några av dessa kommer att ge dig massor med värme och kärlek.
Människor som du kommer att dela vackra minnen med för hela livet.

Några kommer du att skratta tillsammans med.
Någon kommer du att skrattta åt.
Några kommer du att gråta tillsammans med.
Någon kommer du att gråta för.

Någon kommer att ge dig evig sorg i ditt hjärta.

Någon kommer att finnas där när du mest behöver det.
Någon kommer att svika dig när du minst anar det.

Någon kommer att älska dig gränslöst mycket.

Även du kommer att älska någon.
Kanske till och med så mycket att du är beredd att offra ditt eget liv för denna människa.

Som jag sa till mina kusiner idag:
Mister du en - står dig tusen åter.

Eller miljarder.

Men endast ett fåtal gör verkligen avtryck i ditt hjärta.

Máret Elle